I dagens motorer med låga utsläpp och hög effektivitet, är nyckeln till effektiv förbränning en jämn tändningsfrekvens med hög energi och den högspänning som krävs för denna tändning. Vanligen genereras mellan 10 och 40 kilovolt av tändspolen, som är en typ av transformator med primära och sekundära trådspolar virade i lager runt en järnkärna.

Tändspolens uppgift är att transformera de nominella de 12 volten i ett bilbatteri till tusentals volt som krävs av tändstiftet för att generera gnistorna som behövs för att antända luft- bränsleblandningen inuti förbränningskammaren. Men var började det?

Även om tändsystemen givetvis har utvecklats över tid, särskilt när allt mer elektronik har införlivats i dem, har de fortfarande kvar kännetecknen från de ursprungliga tändsystemen som introducerades för över 100 år sedan.

Det första spolbaserade tändsystemet introducerades av den amerikanske uppfinnaren Charles Kettering, som utvecklade den för en stor fordonstillverkare 1910, genom att konstruera ett elektriskt system som drev startmotorn och tändningen samtidigt. Batteriet, en generator och ett mer komplett elektriskt system för fordon gav en relativt stabil strömförsörjning till tändspolen. Förvånande nog blev systemet praktiskt taget den enda typ av tändsystem för bensinmotorer och det förblev så tills elektroniskt kopplade och kontrollerade tändsystem började ersätta de mekaniska systemen under 1970- och 1980-talen.

Ketteringsystemet använde en enskild tändspole som producerade en hög spänning som fördes till en rotorarm som effektivt styrde spänningen till en rad strömkontakter placerade i fördelaren (en kontakt för varje cylinder) och sedan anslutna till tändstiften via trådar i en serie som gjorde det möjligt att fördela den höga spänningen i rätt cylinderordning.

Efter introduktionen av de första elektroniska gnistsystemen, kom ett annat betydande steg i början av 1980-talet med utvecklingen av den elektroniska styrenheten (ECU). När den kom, istället för att högspänningen för gnistan styrdes av en mekanisk rotation inuti fördelaren, använder ECU:n ytterligare och mer exakt motordriftinformation t.ex. vevaxelposition och hastighet som tillhandahålls av olika sensorer, och kan styra när denna spänning ska stängas av eller sättas på.

Över tid har efterfrågan på högre motorhastigheter och högre gnistspänningar resulterat i införandet av det fördelarlösa tändsystemet (DIS), som använder en tändspole för varje cylinderpar och styrs helt av ECU:n, och levererar högspänning direkt från tändspolar med en integrerad tändare till tändstiften.

På 1990-talet introducerades därefter enskilda DIS och spole på tändstift (COP)-tändspolar, som är direkt monterade på tändstiften, följt av den enskilda tändstickspolen som fortfarande är den typ som används mest på moderna applikationer idag.

Även om kvaliteten på spolar av originalutrustning (OE) är mycket hög, försämras de i likhet med många bilkomponenter över tid och måste bytas. Men verkstäder som funderar på att installera något annat än en OE-kvalitetsdel bör tänka sig för på grund av den viktiga roll de spelar, eftersom utan en fullt fungerande spole fungerar inte motorn korrekt.

DENSO eftermarknad erbjuder den oberoende service- och reparationssektorn en rad kvalitativa OE-tändspolar, vilket innefattar block, fördelare, stick- och COP-typer och kan därför tillgodose behoven hos många applikationer.

Givetvis är kvalitet avgörande vilket är varför DENSOs tändspolar har egenskaper som diagonal lindning på den andra spolen som reducerar deras storlek, cylindriska laminerade kärnor som maximerar ytområdet och ökar spänningen, vilket ger en mindre och lättare design. De använder också en isolerad bipolär grindtransistor, en krafthalvledare som primärt formar en elektronisk växlare, utvecklad för att kombinera hög effektivitet med snabb växling (>1 kV och >500 A).

Mer information om DENSOs utbud av tändspolar finns på DENSO E-kat och Tändningsprodukter.