Efter besöket på Nürburgring hade flera mina konkurrenter och tävlingsdomare utsett mig till ”the bad guy”. På franska Magny Cours gällde det nu att sköta sig. Arrangörerna hade inför helgens tävlingar generöst nog lagt in tre träningspass. Så det gav oss tillfälle att prova ut rätt setup och inställningar för banan. Vi hade tre inställningar vi ville gå igenom. Första träningens inställningar gick sådär, vi bytte därefter inställningar till hårdare krängningshämmare och fjädrar. Resultatet blev mycket bättre, men vill ville ändå ta tillfället och prova en tredje variant. På tidskvalet hade jag den snabbaste tiden och behöll den ända tills den allra sista minuten när Robert Pergl slog till och satte en ännu snabbare varvtid, vilket lite snöpligt förpassade mig till andra startplatsen i det första racet. Första racet innehöll en tuff fight mellan mig och Thomas Koch som försökte ta sig förbi mig, vilket tog hårt på däcken för oss. Jag fick kämpa in i mål med däck som var helt slut, men lyckades i alla fall behålla andraplatsen ända in i mål. Eftersom jag har siktet inställt på att ta tredjeplatsen i serien noterade jag nöjt att Thomas Koch blev femma i racet, så gapet fram till honom minskade ytterligare. I slutskedet av loppet hade jag som sagt haft stora problem med greppet och var lite orolig inför söndagens längre lopp. Efter diskussioner med min ”race-engineer” kom vi fram till att en justering av lufttrycket med ett hekto skulle kunna minska värmeutvecklingen och därmed ett onödigt stort slitage. Vilket skulle visa sig vara en riktig slutsats. Jag kom iväg som andra man efter Robert Pergl och kände genast att balansen var rätt och bilen kändes kursstabil . Jag blev ganska snart attackerad bakifrån av Fabio Venier som kunde passera mig på fjärde varvet, men jag hade läget helt under kontroll. Det var lätt att se hur både Pergl och Venier slet sina däck betydligt mer än vad jag gjorde och luckan bakåt till Norbert Graf var ett par sekunder, så jag började att planera en attack som skulle kunna ge utdelning efter halva distansen. På sjunde varvet gjorde Pergl ett misstag och snurrade, jag fick min chans och passerade både Pergl och Venier - betydligt tidigare än vad jag hade räknat med. Jag fick leda tävlingen i ungefär 300 meter innan Venier körde rakt på mig, vilket gynnade Graf som passade på tillfället och passerade oss båda och tog ledningen. Efter en tur utanför banan kom jag upp igen som femma, det tog fyra varv för mig att avancera upp till andra plats. Då small det igen, den här gången var det Koch som körde på mig. Återigen fick jag börja köra mig upp genom fältet, nu från en fjärde plats, men det var inte tillräckligt många varv kvar för att jag skulle kunna nå fram till Norbert Graf som därmed fick årets billigaste seger. Mina andraplatser denna helgen var förstås bra för mästerskapet men det känns ändå lite snopet med tanke på att vi hade en bil som fungerade så bra och att strategin var den helt rätta. Den franska pressen kallade det ”Rallycross för miljonärer”, men jag är varken rallycrossförare eller miljonär och hoppas verkligen att det blir mer clean racing på Monza. Enbart reparationerna på bilen för detta racet ligger på runt 100.000 kronor. Nu återstår bara de två finalracen i Ferrari Challenge på Monza den 21 oktober, så det är bara att ladda om… Saluti, Tony Ferrari Challenge – Ställning Top 10 1. Norbert Graf - Satzer Grandturismo - 214p. 2. Klaus Rader - Autohaus Wendelstein - 190p. 3. Thomas Koch - Maranello Motors - 156p. 4. Tony Ring - Ferrari-Stockholm - 141p. 5. Jochen Berger - Maranello Motors - 94p. 6. Pasquale Gagliardi - Scuderia Auto Becker - 93p. 7. Robert Pergl - HP-Exklusiv – 85p. 8. Fabio Vernier - HP-Exklusiv – 85p. 9. Daniel Model - Team Foitek - 81p. 10. Darius Ahrabian - Auto König Italia - 41p.