Nästan 80 år gammalt gör det nu come-back i stor stil som moderniserad logotyp - Volvos järnmärke. Från en mindre framträdande placering i alla Volvo-fordons grillar under en lång rad år, är märket nu återigen satt i centrum. Bokstavligt talat. När beslutet att börja serietillverka Volvo-bilar fattades i augusti 1926, återuppväckte finansiären Svenska Kullagerfabriken - SKF - ett sedan 1920 vilande bolag att förlägga verksamheten i. Bolagets namn var VOLVO och det hade bildats redan 1915 som dotterbolag till SKF i syfte att tillverka och marknadsföra kullager för fordonsindustrin.

Någon språkbegåvad person i SKF:s ledning hade kommit på namnet VOLVO. Namnet var inte bara genialiskt enkelt, utan också lätt att uttala för de flesta munnar runt jordklotet och med minimal risk för stavfel. Det allra bästa var ordets starka symboliska koppling till verksamheten genom sin betydelse.

"Volvere" är infinitivformen av verbet "rulla" på latin. I första person singularis blir verbet "volvere" sålunda "volvo", "jag rullar". Ur det latinska grundordet stammar flera ord som på olika sätt, och på många språk, betecknar en roterande rörelse, t ex revolver.

Verksamhet: Allt som rullar När VOLVO bildades beskrevs dess verksamhet på följande sätt: "Kullager, rullager, maskiner, transmissioner, automobiler, velocipeder, järnvägsmaterial, transportanordningar och transportmedel av alla slag samt delar av och tillbehör till nämnda varuslag".

Nu kom allt det där inte att bli verklighet, men av bilar och övriga transportmedel har producerats åtskilligt. Dessutom har VOLVO-namnet dykt upp såväl på gengasaggregat som på campingkärror och kontorsstolar under årens lopp. Och fortfarande passar namnet verksamheten perfekt.

Samtidigt som namnet VOLVO valdes för fordonstillverkningen, valdes också en logotyp med lika stark symbolisk koppling som namnet; det urgamla kemiska tecknet för järn, en cirkel med en pil som från ytterkanten pekar snett uppåt höger.

Detta är ett av den västerländska kulturens äldsta ideogram och betecknade ursprungligen planeten Mars i romarriket. Eftersom det då följaktligen också kom att stå för den romerska krigsguden Mars samt maskulint genus (titta i varje fågelhandbok), uppstod tidigt en relation mellans marstecknet och den metall av vilken de flesta vapen smiddes, nämligen järn.

Som sådant har märket således symboliserat järnhantering, inte minst i Sverige, sedan urminnes tider. Järnmärket på bilen skulle associera till den anrika svenska järnhanteringen; stål och styrka och med det också till egenskaper som säkerhet, kvalitet och hållbarhet. Det nya tillskottet på bilmarknaden fick samtidigt sitt namn VOLVO utfört i ett eget typsnitt, Egyptienne.

Idag speglar också järnmärket ett varumärke som utstrålar modern och spännande design och med en starkare emotionell koppling till kunderna.

Logotypen kompletterades av ett diagonalt band över kylaren redan på den första bilen i april 1927. Från början kom bandet till av rent praktiska skäl, för att hålla fast det förkromade järnmärket, men så småningom utvecklades det till en ren symboldekor. Järnmärket återfinns fortfarande i grillen på alla fordon som rullar under namnet Volvo. Men numera alltså också i alla fordonens rattnav och hjulnav samt i allt kommunikationsmateriel som annonser, broschyrer, internet, merchandise-artiklar m.m.

1999 sålde AB Volvo hela sitt biltillverkande dotterbolag till Ford Motor Co. Förbehållet var dock att varumärket skulle fortsätta att användas av både Volvo Personvagnar AB och de övriga bolagen i AB Volvo. Varumärket är sedan dess placerat i ett holdingbolag, Volvo Trademark Holding AB. Detta är hälftenägt av vardera Volvo och Ford och vars ledning bestämmer om hur namnet får användas och i vilka sammanhang. Ledningen utgörs av Leif Johansson, vd i AB Volvo och Bill Ford Jr, ordförande i Ford Motor Co.