Biomassan från jordbrukets restprodukter och energigrödor skulle lång sikt kunna flerdubblas och svara för uppåt 20 procent av dagens energitillförsel i EU. Merparten av den möjliga produktionsökningen utgörs av fleråriga energigrödor såsom energiskog. Hur man i Europa kan främja bioenergi är ämnet för en ny avhandling av Karin Ericsson vid Lunds Tekniska Högskola. Hon slår fast att om bioenergi ska svara för en mer betydande del av energianvändningen i framtiden måste det till storskalig odling av fleråriga energigrödor.

Karin Ericsson har på Avdelningen för miljö- och energisystem undersökt hur bioenergi kan spela en viktigare roll i Europas energianvändning. Titeln på avhandlingen är:" Prospects for Bioenergy in Europe - Supply, Demand and Trade". Avhandlingsarbetet har huvudsakligen bedrivits inom ramen för projektet "Sustainable Energy for Poland: The Role of Bioenergy", ett fyraårigt samarbetsprojekt mellan Lunds universitet och EC BREC, ett institut i Warszawa, och Tekniska Högskolan i Gdansk. Projektet finansierades av Energimyndigheten och Vattenfall. Främjande av bioenergi och andra förnybara energislag blir allt viktigare i EU:s energipolitik. Den främsta orsaken är den globala uppvärmningen. I motsats till fossil energi bidrar bioenergi inte till några nettoutsläpp av koldioxid, den främsta växthusgasen, förutsatt att biobränslet produceras och används på ett miljö- och energieffektiv sätt. En ökad användning av bioenergi kan minska importberoendet av olja och naturgas i EU. Odling av energiskog kan vara lika lönsamt för lantbrukare som odling av spannmål. Energiskogsodling missgynnas emellertid av att det uppfattas vara mer riskfyllt. Utifrån jordbruksekonomiska beräkningar för Polen visar Karin Ericsson att den högre risken med energiskog för lantbrukare beror på att energiskog är en ny gröda, som de flesta lantbrukare saknar kunskap om, och att den kräver långsiktiga investeringar. För att minska risken krävs bl a stabila villkor för energigrödor i jordbrukspolitiken. Det är även viktigt att det finns en marknad för biobränslen med tillräcklig betalningsvilja. I Sverige och Finland, som tillhör de flitigaaste användarna av biobränslen Europa, har koldioxid- och energiskatter på fossila bränslen varit de främsta verktygen att skapa efterfråga på bioenergi. För att få i gång odling av fleråriga energigrödor föreslår Karin Ericsson att man skapar drivkrafter för koleldade kraft- och kraftvärmeverk, som det fortfarande finns gott om i Europa, att använda biobränslen baserade på just dessa grödor. Koleldade anläggningar har goda möjligheter att samelda en mindre andel biobränsle med kol, vilket gör dem relativt okänsliga för fluktuationer i pris och leverans av biobränslen. De kan skapa en lämplig marknad under en övergångsperiod. I avhandlingen studeras även internationell handel med biobränslen. Karin konstaterar att en ökad efterfråga på bioenergi i EU jämfört med omvärlden kommer att leda till en ökad import av biobränslen till Europa. Så skedde exempelvis i Sverige. När Sverige 1990 införde en koldioxidskatt ökade efterfrågan kraftigt på biobränslen, vilket i sin tur gav upphov till importflöden som svenska politiker varken förutsett eller avsett. I ett vidare perspektiv kan dock sådan handel ha positiva effekter genom att den bidar till utvecklingen av biobränsleproduktion och logistik i delar av världen där efterfrågan på bioenergi i dag är låg.