Ynnor kommenterar: Miljöbilsförslag lurar upp branschen på läktaren
– Först signalerar man att etanolbilar och elhybrider inte är viktiga och låter lågförbrukande dieselbilar bli miljöbilar – därefter inför man nya regler som drar undan mattan för allt som inte har batterihjälp eller körs på biodrivmedel. Regeringen har lurat upp hela branschen på läktaren, säger Ronny Svensson, vd på tjänstebilskonsulten Ynnor AB.
– Visst har regeringen signalerat en fossiloberoende bilpark, men eftersom man har genomfört en mängd förändringar utan att berätta vart de var på väg, har vi nu fått motstridiga åtgärder till med en närmast chockerande effekt för många i branschen. Flera tillverkare har helt lagt ned sina etanolbilssatsningar.
En mängd företag i Sverige har också ställt om bilpolicyn till att omfatta snåla bensin- och dieselbilar, ofta med en snegling mot den befintliga miljöbilsdefinitionen. Den är inte minst viktig som symbolfråga, men också av avgörande betydelse för att få vissa offentliga kontrakt.
– Dieselbilar blir plötsligt mer ointressanta. Detsamma gäller snåla bensinbilar. Särskilt om man bara ser till själva miljöbilsregeln. Ur ett totalkostnadsperspektiv behöver det inte vara så, men frågan äger ett avsevärt symbolvärde.
Bilar i större mellanklassen, eller större familjebilar, har kunnat väljas och ändå få miljöbilsstämpel. Den möjligheten blir efter den 1 januari begränsad till samma bilmodell som då måste drivas av etanol eller gas.
– Den nya miljöbilsdefinitionen är en beställningslista till en offentlig sektor som finansierad av skattemedel tyvärr inte bryr sig om restvärden.
– Det finns en stor risk att många företag nu väljer att helt strunta i miljöbilsdefinitionen eftersom förarna inte längre har några incitament att välja dessa bilar. Gasbilarnas rabatt på förmånsvärdet upphör till exempel redan efter 2013.
– Vi borde samtidigt få se en ny tjänstebilsbeskattning. I detta förslag finns ingen styrning för förarna att välja en viss typ av bil. De ser snarare detta som en möjlighet att kunna gå utanför de tidigare ”trista” ramarna och beställa något roligare – eftersom reglerna ändå är i princip omöjliga att uppfylla.
Innan förslaget är helt beslutat efter remissrundan, riskerar bilbranschen att stå utan många beställningar.
– Det är naturligt för företagen att vänta och se om det blir några justeringar i förslaget. Därefter styr marknaden delvis sina inköp efter de nya reglerna, och de framtida skärpningarna som är på plats när bilen ska bytas in. Ju bättre anpassad bilen är till regler som är tre-fyra år bort, desto bättre för restvärdet när den ska avyttras.
– I grund och botten är det bra att vi får veta hur reglerna ska se ut. Det är också viktigt att vi nu får reda på de framtida förändringarna så snart som möjligt.
– Att det blir dyrare att transportera sig, kan vi vara säkra på. Det gäller oavsett teknik. Nu har vi åtminstone lite mer att gå på när det gäller vilken typ av bilar vi ska välja.
– Laddhybrider är den biltyp som framstår som mest praktisk och framtidssäkrad, även om de har en relativt hög prisnivå.
– Etanol- och gas får ett tillfälligt uppsving, men det kommer att bli tuffare för de biltyperna vid nästa skärpning av nivån. Skulle CO2-faktorn ha varit 130 för dessa bilar 2013 hade ingen etanol- eller gasbil klarat miljöbilsgränsen. Frågan är vad som händer efter 2016? Vad har vi för framtidstro på dessa bilar? Det finns en stor risk för ett kyligt mottagande på andrahandsmarknaden. Den svenska biobränslefokuseringen är inte hållbar inom ett längre EU-perspektiv.
– Däremot är det inget som hindrar att även dessa tekniker elektrifieras, framför allt etanolbilarna har förutsättningar. Gasbilarna har redan trångt om saligheten med sina dubbla tankar.
– Långsiktigt är det endast eldrift i någon form som kan sänka utsläppen till de nivåer vi nu ser framför oss. Vi gissar att CO2-gränsen hamnar omkring 75 vid nästa skärpning 2016 och 50 gram 2019.
Bild: Ronny Svensson.
