Synfältsbortfall behöver inte betyda sämre körförmåga
Varje år får omkring 7 000 personer i Sverige sitt körkort indraget på grund av medicinska skäl. En del av dessa är personer med synfältsbortfall orsakade av exempelvis diabetes, stroke eller hjärntumör. Detta synfel behöver dock inte alltid påverka körförmågan. När en person fötts med synfältsbortfall eller fått synskadan tidigt i livet, så kan hjärnan kompensera för detta. Det är viktigt att sammanväga alla kriterier, inte bara synen.
– VTI fick därför i uppdrag av Transportstyrelsen att ta fram en tillförlitlig och simulatorbaserad metod för att bedöma körförmågan hos personer med synfältsbortfall. I Sverige är det inte tillåtet att göra praktiska körtester, så vi utvecklade en simulatorbaserad testmetod och har under året börjat med tester i vår simulator i Linköping, säger Jan Andersson, professor på VTI.
Testresultatet kan personer med synfältsbortfall använda som ett underlag när de ansöker om dispens för körkort hos Transportstyrelsen. Det är fortfarande Transportstyrelsen som beslutar om dispens.
Syftet med projektet var att utveckla en metod som optimerar giltigheten och tillförlitligheten när det gäller testning av unika individer.
– Genom att testa individer i simulatorn kan vi skapa händelser som inte är möjliga att få till stånd vid ett körtest i verklig trafik. Händelserna som vi skapat ger en möjlighet att variera kraven på prestation och kraven efterliknar de som bilister vanligen möter i trafiken. Vi kan dessutom testa samtliga försökspersoner på samma händelser och vi kan jämföra försökspersoners resultat med en referensgrupps resultat, säger Jan Andersson.
Utvecklingen gick till så att när en individ genomförde en testning utvecklades ett testprotokoll som genererades ur simulator-data. Projektet samlade in data från en referensgrupp med över 100 personer och utvecklade ett testprotokoll med kritiska trösklar för olika händelser, som underlag för bedömning.
Bedömningen utfördes av två oberoende bedömare. Om bedömarna inte var överens gjordes ytterligare en bedömning av en tredje person.
– De protokoll och uppspelningsfunktioner som utvecklats i projektet har medfört att oberoende bedömare har kunnat göra bedömningar utan att veta vad den andre bedömaren kommit fram till. I nästan samtliga testade fall har bedömarna kommit fram till samma bedömning av en prestation, vilket var betydelsefullt, säger Jan Andersson,
En analys visar att av de 20 testpersoner med olika typer av synfältsbortfall som testades inom ramen för forskningsprojektet, klarade 11 personer testet med acceptabel säkerhetsmarginal. I 18 av dessa 20 fall var de två oberoende bedömarna överens. Vid två av fallen behövdes en ytterligare en bedömning.
De 20 testpersonerna har fått ta del av sina testresultat och några av de 11 som fick godkänt har gått vidare med en ansökan om dispens till Transportstyrelsen.
– Eftersom vi inte känner till detaljer om de synfältsbortfall dessa individer har, kan vi inte avgöra om testresultaten är en effekt av typen av bortfall eller om det är andra faktorer som avgör. Vi kan alltså inte förklara varför vissa individer uppvisar ett körsäkert beteende och vissa individer inte lyckas med det. Det vore intressant att ta reda på mer om, säger Jan Andersson.
Verktyget som skapats ger en metod som är tillräckligt bra för att användas för bedömning av körförmågan för individer med synfältsbortfall. Det är fortfarande möjligt att utveckla metoden på flera sätt och därför anser forskarna att det är önskvärt att det blir en uppföljning av de individer som erhåller någon form av dispens från Transportstyrelsen.
Utförande av reguljära tester påbörjades i juni 2016 på VTI i Linköping. Den som drabbats av synfältsbortfall och indraget körkort har i och med det möjlighet att testa körförmågan i en körsimulator på egen bekostnad. Intresset för testerna är stort och sedan tidigare finns en kö av personer som anmält sitt intresse.
Projektet är i huvudsak finansierat av Transportstyrelsen och VTI men även De blindas vänner och Skyltfonden.
