Utbildningskrav för däckmontörer – lockar eller skrämmer?
Däck har blivit allt viktigare. För 20 år sedan var en uppsättning vinterdäck på 17 tum något man fick specialbeställa till vissa sportiga lyxbilar. I dag är de standard på en Kia Ceed. 22-tumsfälgar tillhör vanligheterna och däckdimensioner på 325/35 ZR22 kan sitta på en familjesuv.
Eftersom däck är trycksatta behållare borde rimligen Arbetsmiljöverkets föreskrifter om trycksatta behållare gälla även de som hanterar däck på daglig bas. Men det gör de inte. Vem som helst får arbeta med däck och det finns inga garantier eller kontrollinstanser för att den som har hanterat däcket har tillbörlig kompetens. Om däcket trillar av bilen, vems blir ansvaret då?
När det kommer till utbildning tar däckbranschen sitt eget ansvar. Ett truckdäck kan hålla upp till elva kilos tryck, det är enormt mycket. En däckexplosion kan då bli förödande. Det kan bli både bestående men, och i värsta fall en dödsolycka.
– Detta är en högaktuell fråga, säger Bo Ericsson, på Sveriges Fordonsverkstäders förening, SFVF. Kunden måste kunna ställa krav på kompetens. Detta bottnar sig egentligen i konsumenttjänstlagen, paragraf fyra* och då behövs rätt utbildning och rätt utrustning. Hade däckmontören behövt vara certifierad hade man även kunnat lösa mycket av problematiken kring de svarta verkstäderna.
Och de oseriösa aktörerna är många. Framför allt dyker de upp runt sommar- och vinterdäcksbytet och håller till på parkeringsplatser vid stormarknader och liknande. Inte nog med att det är personal som arbetar olagligt riskerar konsumenten också att luras att betala för däck som de egentligen inte behöver eller inte är trafiksäkra. Här skulle en certifiering göra det lättare för kunden att veta vem som har behörighet och kunskap.
Branschen i helhet kännetecknas av en svårighet att rekrytera folk, men med rätt förutsättningar kanske en certifiering kan bli statushöjande och på så vis locka intressenter. Att vara en certifierad däckmontör är både bra för montörens egen skull och för kvaliteten på arbetet.
– Vi måste vara rädda om de människor som har valt att arbeta med däck. Det är för deras skull som en certifiering skulle kunna vara rätt väg att gå, säger Mikael Olsson, regionsansvarig på Apollo Vredestein.
För att vara helt tydlig finns det faktiskt en inriktning på gymnasieskolans fordons- och transportprogram som heter hjulutrustningsteknik. Kurserna står att finna under programfördjupning och omfattar totalt 300 poäng fördelat på tre kurser om 100 poäng vardera. Dock måste eleven själv välja om hen vill fördjupa sig i kursen eller välja en annan inriktning. Detta är alltså ingen obligatorisk utbildning på fordonsprogrammet.
Enligt Däckspecialisternas riksförbund (DRF) har lärarna på fordonsprogrammet sannolikt inte en fullständig kunskap i ämnet hjulutrustningsteknik och DRF kan därför hjälpa till att ta fram kontaktverkstäder på orten. På verkstäderna finns anställda som blir skolans kontaktpersoner. Kontaktpersonerna fungerar som ett kunskapsstöd åt gymnasieskolans lärare. De tar också hand om eleverna på verkstaden under praktikperioderna.
De stora däckkedjorna har egna program för att kunna introducera nya medarbetare till däckmontörsyrket. Hos mindre verkstäder får man kanske börja som en lärling fast det inte är uttalat så. Man börjar med enklare saker som tvätt och märkning och jobbar sig uppåt.
*Näringsidkaren skall utföra tjänsten fackmässigt. Hen skall vidare med tillbörlig omsorg ta till vara konsumentens intressen och samråda med denne i den utsträckning som det behövs och är möjligt.