Om biomassa från restprodukter från skogs- och jordbruk bättre kunde tas tillvara för att tillverka biobränslen skulle detta kunna bidra till minskade utsläpp av växthusgaser. Men förbränning av biomassa kan också leda till tekniska och miljömässiga problem, som slaggbildning, korrosion eller utsläpp av utsläpp av partiklar.

Det går att stävja med hjälp av bränsledesign. I en avhandling vid Umeå universitet presenterar Anders Rebbling dels verktyg för att dels förutse oönskade reaktioner och problem vid förbränning av biomassa, dels metoder för att motverka dem. Det uppger forskning.se.

När den nya bränsleblandningens totala kemiska sammansättning designas utifrån noggranna analyser, och med ett specifikt syfte, kan processen kallas för bränsledesign. Därigenom går det att undvika föroreningar och dess följdproblem, samt utnyttja den tillgängliga biomassan på ett bättre och mer effektivt sätt.

Det finns två grundprinciper för bränsledesign; att blanda två eller flera bränslen med olika sammansättning, eller att använda olika typer av additiv. Flera delstudier har genomförts med bränsleblandningar, respektive additiv för att tillföra till exempel kalcium och svavel, samt lermineralet kaolinit.

Bränsledesign möjliggör alltså en ökad användning av biomassa i världens energisystem, i enlighet med det som rekommenderas av FN:s klimatpanel.