Kunskapen om däckslitagepartiklar är begränsad, enligt en rapport från VTI och Chalmers. Foto: Harrison Haines

Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, har tillsammans med forskare från Chalmers tagit fram en rapport om vilka kunskaper vi egentligen har om de mikroplastpartiklar som bildas av däck- och vägslitage. Rapporten "Mikroplast från däck- och vägslitage – en kunskapssammanställning" är en del av det uppdrag regeringen gett VTI att under åren 2018–2020 ta fram och sprida kunskap om mikroplast från vägtrafiken.

Men det finns inte mycket kunskap att sprida. I den 142 sidor långa rapporten konstaterar man att "det finns inte tillräckligt med kunskap för att bedöma vilka miljö- och hälsoeffekter som exponeringen för nuvarande halter av mikroplaster i miljön medför".

Man har påvisat att däckslitagepartiklar finns i vägdamm, luft, vattendrag, dagvatten och i olika sediment, bland annat på den svenska västkusten, men "studierna är så få att det är omöjligt att veta vad som är normala, höga eller låga halter i olika media" och "studier om slitagepartiklar från vägmarkeringar och polymermodifierad bitumen (som finns i asfalt. Reds anm.) saknas i princip helt."

Några fastslagna sanningar bjuder i alla fall rapporten på. Bland annat säger man att en stor andel av däckslitagepartiklarna utgörs av relativt stora partiklar, större än 20 mikrometer, och bedöms därför huvudsakligen deponeras på eller nära vägen.

De få tester som har gjorts visar också att giftiga ämning lakas ut, men halterna som ger upphov till effekter på testorganismer varierar mycket både mellan olika däck och olika studier.

Samtidigt uttalar sig Mikael Johannesson, forskningschef vid VTI, i det pressmeddelande man skickat ut i samband med rapportsläppet:

– Vi vet att utsläppen av däckslitagepartiklar är mycket stora, att de sannolikt bryts ner mycket långsamt i naturen och att de innehåller ämnen som kan skada levande organismer. Därför finns det skäl att begränsa både uppkomsten och spridningen av däckslitagepartiklar.

Det finns också sätt att begränsa däckslitaget, och därmed partikelutsläppen. Några av de viktigaste man nämner i rapporten är last, däcktryck, hjulinställningar, fordonshastighet, förarbeteende och vägbanans egenskaper. Samtidigt är dagvattenanläggningar och olika filtersystem effektiva och filtrerar bort 90–100 procent av mikroplastpartiklar större än 20 mikrometer. Men inga studier har genomförts specifikt för däck- eller vägslitagepartiklar.

Läs mer om rapporten i Däckspecial, en specialtidning om däck som medföljer i Motormagasinet nummer 21/2020.