Vägkanter viktiga för ängsväxter
Den stora minskningen av arealen naturbetesmark och äng under de senaste 200 åren utgör ett hot mot alla de växter som behöver ett öppet landskap. Det är känt sedan tidigare att vägkanter kan vara en viktig livsmiljö för dessa växter. Enligt en ny studie från SLU och Stockholms universitet är det bättre för ängsväxterna ju äldre vägarna är. Det rapporterar forskning.se.
– Trots att de ”moderna” vägkanterna var mer än 50 år gamla så fanns det oftast fler arter på de äldre vägkanterna, säger Alistair Auffret, forskare i landskapsekologi på SLU och huvudförfattare till artikeln, som nyligen publicerades i tidskriften Ecological Solutions & Evidence.
Den större mångfalden på äldre vägar tros bero på att det kan ta lång tid för gräsmarksväxter att sprida sig till nya habitat och etablera sig där. Äldre vägkanter var också en del av ett mycket annorlunda jordbrukslandskap med flera och mer frigående betesdjur. Nyare vägar drogs däremot ofta genom åkrar.
Forskarna hittade emellertid gott om olika växtarter på både äldre och moderna vägkanter. Upp till en fjärdedel av ett helt landskaps gräsmarksspecialister visade sig kunna växa på en förhållandevis kort vägsträcka. Några exempel är prästkrage, jungfrulin, brudbröd, rödklöver och gulmåra.