Ledare #10: Transport-Sverige efter pandemin
Ett år har gått sedan det nya coronaviruset på allvar började ställa till det i samhället och Anders Tegnell klev ut i rampljuset som riddare av 1,5-metersreglen. Plötsligt skulle vi hålla avstånd, sprita händerna och arbeta hemifrån.
Och hela transportsystemet fick hicka. Folk som åkt bil till jobbet stannade hemma vid datorn. Folk som åkt buss till jobbet tog bilen i stället. Och hela kollektivtrafiken stod utan resenärer.
Transportbranschen var en av de näringsgrenar som drabbades allra hårdast av restriktioner och rekommendationer kring bland annat hemarbete, att hålla avstånd och inte minst att undvika resor.
Tågtrafiken minskade med 35 procent på ett ögonblick. Sjöfarten förlorade tre fjärdedelar av sina passagerare. Flyget gick ner med ungefär 100 procent.
Pandemin slog också hårt mot kollektivtrafiken. Stockholms Lokaltrafik tappade på två veckor cirka 60 procent av försäljningen av 30-dagarsbiljetter.
Vägtrafiken tappade också. Under pandemins inledning sjöng trafikarbetet på det statliga vägnätet med en fjärdedel, men klättrade upp till normala nivåer igen efter sommaren. Och visst har även de andra transportslagen sett vissa återhämtningar, men bilden är tydlig: vägtrafiken har varit det transportslag som man helst vänt sig till i pandemin. Enligt Kollektivtrafikbarometern har mer än hälften av resenärerna ersatt sina kollektivtrafikresor med bilresor.
Det är inte så konstigt. Förutom att bilen tar dig och dina pinaler dit du vill, i stället för till en hållplats, en station eller en flygplats, slipper man också bli smittad bakom ratten i sin egen bil.
Den insikten kan få bestående konsekvenser. I en färsk rapport från Transportstyrelsen funderar man över hur den svenska transportapparaten kommer att se ut när pandemin blåst förbi, och i den skriver man att ”ett antal undersökningar pekar här på att tappet för kollektivtrafiken riskerar att bli permanent”.
Novus, WSP, Sifo och Yougov pekar alla i samma riktning, och man hänvisar dels till att fler kommer att arbeta hemifrån även när det här är över, men också på att fler kommer att ta bilen, cykeln eller apostlahästarna för att ta sig till och från jobbet även i framtiden. Resandet förflyttar sig från det kollektiva till det individuella.
Det måste transportpolitiken ta hänsyn till. Det individuella resandet kan inte motarbetas, utan i stället ges möjlighet att kunna utföras så effektivt, säkert och miljövänligt som möjligt. Det handlar om att underlätta övergången till fossilfria transporter, underhåll och modernisering av vägnätet samt anpassningar för kommande teknik med uppkopplade och mer eller mindre autonoma bilar. Det är bara att sätta igång.
