Ledare #13: Morgondagens mångfacetterade motorflora
Tecknen är tydliga. Fossila bränslen som bensin och diesel är på väg ut. Sverige har fattat beslut om att reduktionsplikten ska öka det förnybara innehållet i de fossila bränslena och på sikt ska bensin- och dieseldrivna fordon sluta säljas helt och hållet.
Riktigt lika självklart är det inte vad som ska ersätta de fossila bränslena. De senaste åren har de batteridrivna elbilarna seglat upp som framtidens transportfrälsare. Tesla har vuxit från ingenting och blivit en maktfaktor att räkna med i bilindustrin och Volkswagen med flera plöjer ner miljarder i batteriteknik och elektrifiering.
Men andra stretar emot. Toyotas vd Akio Toyoda hasplade strax innan årsskiftet ur sig att ”elbilar är överhajpade” och pekade på att det inte finns elinfrastruktur för att ladda ett helt lands vagnpark, åtminstone inte i Japan.
Men det finns förstås andra problem med de batteridrivna elbilarna. De är tunga och tar lång tid att ladda, och tillverkningen av batterierna kräver stora mängder råvaror som grafit, kobolt och litium. För vissa ändamål passar tekniken utmärkt, för andra mindre bra.
Enligt en färsk forskningsrapport från Lunds universitet kan en hybridbil till och med vara ett bättre klimatval, sett över fordonets hela livscykel från tillverkning till skrotning. Med sina mindre batterier väger de inte lika mycket och kräver inte lika mycket råmaterial och energi vid tillverkningen.
Om man dessutom tankar förnybart som etanol eller HVO blir koldioxidkalkylen ännu mer fördelaktig för hybridbilarna. Eller varför inte syntetiska bränslen, kopior på bensin och diesel som framställs av koldioxid och vätgas. Biltillverkare som Audi, Mazda och Porsche har uttryckt intresse för tekniken och gick Bentley ut med planerna på att utveckla syntetiska bränsle för de som vill ha förbränningsmotorer i sina bilar.
Lägg biogas och bränsleceller på det och vi börjar få en palett av olika tekniker som löser olika transportbehov. Ingen av dessa kommer att ensamt lösa framtidens transportbehov, utan vi kommer att leva i en värld där olika tekniker används för att lösa olika behov.
Det kommer förstås att få en enorm inverkan även på eftermarknaden och framför allt ställer det krav på vad vi ska kunna. Grossister och verkstäder måste vara pålästa på hur de olika lösningarna fungerar och hur de ska servas, repareras och, när fordonet står vid ättestupan, hur de ska demonteras. Olika specialistkompetenser kommer att krävas, beroende på vilken typ av fordon man ska ta hand om.
Det är en enorm utmaning som branschen står inför, och som inte bara handlar om elfordon ska hanteras. Utan om hur alla fordon ska hanteras.
