Ledare #17: En blek blå prick
Titta på bilden. Den föreställer Jorden som en liten blek, blå prick, tagen för ett trettiotal år sedan av rymdsonden Voyager 1 på ett avstånd av cirka sex miljarder kilometer. I det stora hela är avståndet ingenting, och i det stora hela är Jorden ingenting. Rymden är stor. Jorden är liten.
Men den lilla, lilla bleka blåa pricken är scenen för all historia som någonsin utspelats. Här har varje förälskelse blommat, varje krig utkämpats. All lycka och allt lidande har hänt just här, på ett dammkorn i en solstråle.
Ungefär så uttryckte sig astronomen Carl Sagan om bilden, och han satte fingret på vilken ömtålig planet vi lever på. Men det har inte hindrat mänskligheten från att försöka förstöra den delikata balansen som livet på jorden utgör. Den har rubbats förr, med katastrofala följder som resultat. Värst var väl när Sibirien sprack och den koldioxid som vällde ut ledde till en skenande växthuseffekt som tog kål på 90 procent av alla arter på jorden. Nåväl. Det var 250 miljoner år sedan.
Livet hämtade sig. Det gör ju det, och den gången var det dinosaurierna drog nytta av den öde Jorden och tog herraväldet över planeten. De dog i sin tur ut i ett meteoritnedslag och lämnade rum för däggdjuren. Oss, alltså.
Nu är vi på god väg att själva ordna ett massutdöende, det sjätte i ordningen under den senaste halvmiljarden år.
Det handlar förstås om växthuseffekten, och den är på riktigt: Jorden är rund, Neil Armstrong tog ett kliv för mänskligheten på månen, ödlefolk styr inte våra regeringar och 5G har ingenting att göra med covid-19. Och det som hände för 250 miljoner år sedan är på väg att hända igen.
Men den här gången är det inte Sibirien som spricker, utan vi människor som gräver upp väldiga mängder kol och olja som legat undanstoppad i årmiljoner – faktiskt fler än 250 – och släpper ut det i atmosfären som koldioxid. Då blir jorden varmare. Det är ingenting konstigt med det, koldioxid släpper in solens kortvågiga ljusstrålning, men stänger inne den mer långvågiga värmestrålning som jorden sedan ger ifrån sig.
Så det är dumt att gräva upp gammalt kol från jordens inre. Då blir det varmt, när kolfilten över jorden blir tjockare. Fast här uppe hos oss kan det bli kallare, när Golfströmmen stannar eftersom polarisen smälter.
Livet kommer att hämta sig. Det gör det alltid. Men vi som art ligger pyrt till – man kan fundera över vilka som kommer att ta herraväldet över Jorden, precis som däggdjuren gjorde efter dinosaurierna.
Så ta hand om jorden och anpassa ditt agerande efter det.
