Claes Åström tar över som vd för SFVF efter Bo Ericsson. Foto: Johan Järup

Motormagasinet träffar SFVF:s nya vd Claes Åström på platsen där allt började, Bilia Haga norra. En hel del har dock hunnit hända under de nästan 40 åren sedan han klev in på verkstaden som praktikant. Där den gamla arbetsplatsen brukade ligga är det nu en stor grop och bara två väggar av verkstaden som står kvar i väntan på att rivas. Bredvid står nu Bilias nya stora lokaler. Det var ingen självklarhet att han skulle börja med bilar, i grunden beskriver han sig en sport- och föreningskille.

– Mina föräldrar hade två vänsterhänder. Men jag spelade hockey i Djurgården och det tyckte de om. Så de skjutsade mig runt i hela Sverige.

 Även om föräldrarna själva inte var några mekaniker började han själv meka tidigt då de gav honom nycklarna till en Amazon när han var i 15-årsåldern.

– De sade att jag inte fick köra den. Det gick sådär, säger han och skrattar.

Bilen stod i ett garage en bit bort från bostaden och utom synhåll vilket gjorde att han försiktigt kunde börja lära sig att köra på egen hand.

– De trodde väl att jag skulle ned och pula lite. Först lärde jag mig att backa in och ut. Sedan var det någon liten sväng som efter ett tag blev större. Men jag höll mig alltid inom kommunen för då visste jag att jag skulle klara mig eftersom pappa var polis. När jag sedan skulle övningsköra med mamma, hon hade köpt övningskörningsskylt och allt, blev hon förvånad och sade “du kan ju köra”.

Claes Åström berättar om ett annat tidigt bilminne när han i tioårsåldern var sen till en hockeymatch i Huddinge.

– Då hämtade pappa mig i polisbilen och slog på blåljusen. Jag var livrädd och sjönk ned i sätet.

Det var också genom hockeyn som han på allvar kom in i bilvärlden. En äldre hockeykille tipsade honom att han borde gå fordonstekniska linjen på gymnasiet, för då skulle han slippa läxor och kunde satsa på hockeyn. Något som gjorde att han började som praktikant på Bilia 1984 och blev fast anställd året därpå.

– Det var en bra skola. Jag hade en mentor som hette Uffe Östberg och det fanns två regler; kom i tid och ljug aldrig.

Efter ett par år var det dags att göra lumpen för Claes Åström och som för många stockholmare bar det först av till Boden. Men när de såg att han var tekniskt kunnig blev han nedskickad till Skövde för att gå mekanikerutbildningen.

– Jag trivdes där och gubbarna trivdes med mig. Så de hjälpte mig att ansöka om att bli officer. Men eftersom jag bara gått två år fordonsteknisk var jag tvungen att komplettera med komvux. 

Det gjorde att han fick bo hemma hos föräldrarna samtidigt som han studerade dagtid och körde taxi natt och helger. En tid han beskriver som rolig och väldigt lärorik.

– Varje pass körde jag med att det var första gången jag körde och att de måste hjälpa mig. Men efter ett par månader började man veta var man skulle köra.

Inom det militära avancerade han till major och arbetade på flera platser runt omkring i Sverige fram till 2003. Då blev han rekryterad av en tidigare officer som startat ett bemanningsföretag till Peugeot Sverige.

– Då det var mer och mer krav på att göra utlandstjänst var jag lite nyfiken och åkte för att  träffa honom. Det var en helt annan värld.

I och med att företaget några år senare skulle flytta sin servicemarknad till Danmark hörde en rekryteringsfirma av sig till honom. Men vilket företag som visat intresse var till en början hemligt. Det visade sig senare att tjänsten, som han tackade ja till, var som servicemarknadschef på Daimler. Där kom han att vara fram till för tio år sedan då han blev vd och delägare av Hedin bil i Bålsta, där han fortfarande är delägare.

– Det är bra att vara med i matchen och ha någon tentakel ute i verkligheten. 

När SFVF:s Bo Ericsson ringde upp i slutet av förra året och frågade om Claes Åström inte skulle ta över som vd var det dock ingen självklarhet.

– Han ringde vid jul. Vi känner varandra sedan tidigare och har ringt om ditten och datten. Jag blev alldeles tyst och sade att jag måste få ringa upp. Det som fick mig att ta beslutet var att verkligen kunna få använda huvudet samt föreningslivet. 

Han säger att han efter en dryg månad på posten har börjat bli varm i kläderna samtidigt som det tar ett tag att få det nödvändiga och övergripande helikopterseendet.

– Under den här tiden har jag bara pratat om mig själv. Men det viktiga är inte vem jag är utan SFVF. Mitt mål är att lyfta fram organisationen. Den ska stå för något och det ska finnas en vilja att vara med. När jag får frågan om vilka mina tre viktigaste fokusområden är svarar jag medlemsnyttan, medlemsnyttan och medlemsnyttan.

Claes Åström berömmer Bo Ericsson och det jobb han gjort med SFVF med att få organisationen att växa så som den gjort under de åtta år den funnits.

– Bosse har verkligen gjort rätt. Jag vet inte om han gillar det men jag brukar kalla honom för Duracellkaninen. Det är en kille som har högt tempo och kastar sig ut i en mängd saker. Nu är det viktigt att medlemmarna tycker att vi lyssnar på dem. 

Han tror att ett viktigt arbete för SFVF är att medverka och arbeta för att små verkstäder, framförallt på landsbygden, men även inne i städerna får förutsättningarna att finnas kvar.

– En trend är att de slås ihop och blir större och större. Det drabbar naturligtvis de små orterna. Vi hoppas att vi kan fortsätta att ha småverkstäder i Sverige.

Pandemin är något som han menar har visat på vikten av en levande landsbygd med fungerande och tillgänglig samhällsservice.

– Tänk vilka hjältar vi har haft under pandemin. De på verkstäderna har inte jobbat hemifrån. Ska sjuksyrran komma till jobbet och slippa åka buss eller tåg behöver man bilen. Verkstäderna har tuffat på, man har satt upp plexiglasskivor på kundmottagningarna och haft munskydd och handsprit.

Under pandemin tog olika digitala tjänster stora steg framåt och Claes Åström säger att en av utmaningarna är att hänga med i utvecklingen. 

– Bilarna blir bättre och timmarna som de är inne på verkstaden sjunker. Då kan man inte ge bort saker. Hos oss på Hedin bil var vi bara 15 personer men hade allt, plåt, lack, service, glas och så vidare. 

Även om det är många järn i elden för majoren och den nyblivna vd:n hinner han ibland även med att koppla av. Då bär det av till husprojektet på skärgårdsön utanför Norrtälje.

– Jag köpte en tomt med ett påbörjat husbygge och började lära mig hur man gjuter betong. Det finns ingen tv eller något därute, bara radio. Om Djurgården spelar vill jag ha den på.

Fakta om Claes Åström

Ålder: 54

Bor: Hus i Sollentuna

Famil: Två egna tidigare barn, frun Gunilla, hennes två tidigare barn, ett gemensamt barn, förra sambons tidigare barn. “En typisk vanlig modern familj”.

Kör: Mitsubishi Outlander pluginhybrid

Okända talanger: Båtintresse, känsla för att kunna bygga ett hus.

Drömbil: Inget drömmärke, men trivs bäst en härlig sommardag med taket nere. Kör gärna den gamla Harleyn.