KRÖNIKA: Ett år svischar förbi
Mitt första år som vd för Svenska Fordonsbranschen har svischat förbi i hög fart. Det börjar klarna kring vilka frågor som är avgörande för hur den fria och sunda konkurrensen på fordonseftermarknaden skall fortsätta råda, oavsett vilken drivlina våra fordon kommer ha. Jag tror vi kommer få se svängningar i den frågan och att det kommer finnas flera lösningar där rena elfordon är en.
Vikten av att kunna samarbeta i de mest avgörande frågorna är nyckeln till framgång. En av branschens största utmaningar är tveklöst kompetensförsörjningen, där jag ser framför mig en gemensam kraftsamling från hela ekosystemet inom fordonsbranschen. För om det inte finns tillräckligt med kompetens så kan verksamheter slås ut. I Sverige har vi flera stora fordonstillverkare som behöver kompetens men även en massa underleverantörer.
Branschen har ett gemensamt ansvar att lyfta blicken och hitta gemensamma lösningar ...
På eftermarknaden ser vi tecken på verkstadsutslagning på grund av kompetensbrist och då främst på mindre orter som redan är drabbade av minskat serviceutbud. Finns inte rätt kompetens i eftermarknaden kommer de nya teknologierna bli svårare att sälja - få kan ta hand om dem när de går sönder och det blir väldigt dyrt på grund av låg konkurrens. Branschen har ett gemensamt ansvar att lyfta blicken och hitta gemensamma lösningar i stället för att begränsa sig till sin egen del av branschen.
En annan nyckelfråga är rätten till fordonsdata. Om en leverantör av en komponent eller en verkstad saknar tillgång kommer vi se en utslagning av leverantörer och verkstäder över hela världen. Vi kommer även få stora bekymmer vid en samhällskris där fordon helt enkelt inte skulle gå att använda om enbart fordonstillverkaren eller av den kontrakterade servicegivaren kan utföra nödvändig service eller reparationer. Frågan är stor och komplex men förslag på lösning har sedan länge legat på EU-parlamentets bord, redo att klubbas. Det beslutet behövs nu.
Att våra fordon behövs är självskrivet och därför behöver vi se till att de påverkar miljön på minsta möjliga sätt. Jag anser att det går att ta ett större ansvar än det vi sett så här långt. För det första måste vi se till att fordonen kan hålla länge och kunna lagas när de går sönder. På personbilssidan är nybilsförsäljningen runt 70% till företag, som behåller dem cirka tre år. För dem kanske de inte spelar så stor roll om bilen håller 15 år till eller inte. Bara bilen har ett lågt miljöavtryck under de tre åren samt att den går att återvinna i hög grad. Det bör ställas högre krav på reparationsbarhet av så många komponenter som möjligt, även på högvoltsbatterier, vilket inte är fallet idag. Att förskjuta uttaget av jungfruliga material ur jordskorpan i kombination av minskat energiuttag vid nyproduktion måste vara bättre än ”slit och släng”.
Artikeln är en del av vårt tema om Krönika.