Minskningen kan delvis förklaras av att transporternas allmänna ökning avstannat, men också av förbättrad koldioxideffektivitet för vägtransporter. Fordonen har blivit klimateffektivare och en allt större andel fordon använder förnyelsebara bränslen. Det är också positivt att godstransporterna på väg uppvisar en utplaning av koldioxidutsläppen. Till och med den vanligtvis starka kopplingen till BNP-utvecklingen visar tecken på att brytas. Den minskade klimatpåverkan är alltså inte bara en effekt av den ekonomiska avmattningen. Även om trendbrottet är ett steg på väg i rätt riktning är det inte rimligt att tro att vi ska kunna nå det transportpolitiska målet om att transporternas koldioxidutsläpp år 2010 minskat till 1990 års nivå. Utsläppen från inrikes vägtransporter var 2008 12 procent högre än 1990. Det är endast utsläppen från inrikes transporter som ingår i redovisningen gentemot EU och Kyotoprotokollets åtaganden. Om sjöfartens och luftfartens utrikes transporter medräknas fortsätter koldioxidutsläppen att öka. Sammanlagt var Sveriges klimatpåverkan från inrikes och utrikes transporter 2008 ungefär 34 procent högre än 1990. Beträffande övriga del- och etappmål har bland annat antalet dödade och skadade i trafiken minskat under 2008. Etappmålet om att övriga transportpolitiska etappmål ska följas upp ur ett jämställdhetsperspektiv har uppmärksammats mer i rapporteringen från trafikverken. Detta är viktigt eftersom diskussioner om varför män och kvinnor reser på olika sätt lägger grunden för förändringar som kan leda till ett mer jämställt transportsystem. Under 2008 genomfördes en genomgående ändring av hastighetsbegränsningarna på landets vägar, vilket bland annat syftade till att förbättra trafiksäkerhet och miljö. Omskyltningen har dock även medfört en viss försämring av tillgängligheten för skogslänens inland.