Veteran som älskar kittlet i magen
TEXT OCH FOTO KLAS SKARIN
Vi trodde att han skulle lägga av när han fyllde 70, sedan 80 och nu senast 90 år, men det är inget som kan få dig att sluta köra, säger Tore Wass och skrattar åt klubb-kam-raten Olle Åhnström framfart på Gladö Motor-stadion.
DET ÄR EN AV ÅRETS första dagar med minusgrader och isracinglaget Eldarna tränar på hemmabanan i Huddinge. Ett av dagens samtalsämnen är den inställda finalen i köldhålet Målilla där isen visade sig vara för tunn och tjälen började släppa. Nytt datum är fortfarande oklart.
– En skandal för sporten, de vet hur tjock isen behöver vara och hade inte behövt ställa in SM-finalen så tätt inpå första start, säger isracingföraren Mikael Eriksson och skakar på huvudet.
Han är själv en av många eldsjälar som dag och natt ser till att det finns is att åka på i Stockholmsområdet. Både på Gubbängens IP och träningsbanan i Gladö som tyvärr står inför en dyr investering med uppblåsbara luftstaket om den ska godkännas för tävling.
NÄR ISRACINGEN VAR som störst under 60-talet kördes det speedway och isracing i varenda stad som hade en trav- eller löparbana och publiken strömmade till. I dag sätter stränga bullerkrav stopp för sporten och på Gubbängens IP har man endast tillåtelse att köra en tisdagskväll i veckan.
Men för Olle Åhnström är det viktigaste att få träffa klubbkamraterna och få uppleva fartkänslan som får många att fastna för isracing. Den höga farten genom kurvorna gör sporten unik.
– Man får upp en sådan fart i kurvorna att det ger en obeskrivligt häftig känsla. Det är bara att lägga ner hojen och känna hur det kittlar i magen. Det är en höjdare och farten är mycket av tjusningen, konstaterar Olle Åhnström.
MED SINA 93 år fyllda blir det ett tiotal träningsåk varje vinter. På tiden det begav sig var han med och drog upp farten åt klubbkamraten Tore Wass som spräckte skallen i en otäck krasch och slutade med åkandet för gott. Trots att båda har varit med och upplevt svensk speedway och isracing under rekordåren på 50-talet är de övertygade om att sporten går en ljus framtid till mötes. Båda har stor respekt för legenden Posa Serenius och hans framfart inom sporten.
– Han är en riktig idrottsman – vältränad med den bästa utrustningen. Sedan han började har ett hundratal förare försökt att spöa honom utan att lyckats, han går in för det till hundra procent, säger Tore Wass.
Isracing är en sport där de etablerade och rutinerade föraren oftast ger ungdomarna en fight långt upp i åren. Och även om nittioåringen Olle Åhnström känner av att han har blivit äldre och mindre rörlig sitter rutinen i.
– Man måste lita på nabbarna för att åka fort i isracing och våga hålla gas längst på rakan. Sen gäller det att ha styret i isen och vara mjuk på gasen ut ur kurvan så att inte nabbarna tappar fästet, förklarar han.
– Jag brukar säga att det är helt riskfritt så länge det inte händer något, konstaterar sjuttioåringen Tore Wass som framstår som rena ungdomen bredvid sin läromästare.
– En dos järvhet och sinne för placering av motorcykel är också viktigt, intygar Olle som åker ett tiotal gånger varje år och inte har några planer på att lägga av.
– Nej, jag känner mig minst 30 år yngre varje gång jag sätter mig på hojen och kör mina varv på banan. Å
Isracing – ett svenskt påhitt
Att åka med motorcykel på is och svänga vänster i drygt 120 kilometer i timmen är faktiskt ett svenskt påhitt. Isracing är bevisligen den enda idrott som har hittats på helt och hållet i Sverige. Personen bakom idén var Torsten Sjöberg som var först med att testa längre stålnabbar för att kunna lägga omkull en motorcykel på blank is.
DET VAR SPEEDWAYMÄSTAREN Torsten Sjöberg från Hallstavik som vintern 1933 kom på den så kallade dykstilen där föraren hade vänster knä släpandes efter i kurvorna.
Tidigare åkte förarna med korta nabbar, stående och med lätt sladd genom svängarna, men Torsten Sjöberg började tillverka egna stålnabbar som han skruvade i däcken. Till sin förtjusning upptäckte han att det gick att lägga omkull motorcykeln i en extrem vinkel på blank is med det enorma fästet. Den moderna isracingen var född.
Torsten Sjöberg introducerade sin revolutionerande dykstil samma år och sedan gick allting väldigt fort. På 30-talet fanns inga speciella tävlingsregler och redan vintern efter hade de flesta åkare börjat köra med långa nabbar.
ISRACING BLEV MED åren en populär vintersport runt om i Sverige med ett rekordstort intresse efter andra världskriget. Isracingserien hade premiär 1949 och rekordåren 1952–53 kördes uppåt 130 tävlingar i Sverige.
Publikrekordet är från den 10 februari 1948 och står sig än i dag. Totalt 16 541 åskådare var på Stockholms Stadion för att avnjuta en vanlig svensk elittävling i isracing. I luften satt en radioreporter och refererade tävlingen från helikopter.
Sporten spreds även till grannländerna Norge och Finland och 1960 nådde isracingen Sovjetunionen när ett antal svenskar uppvisningsåkte i landet med stor framgång.
Ryssarna åkte fortfarande med korta nabbar men några år senare var Sovjetförarna statsanställda proffs och världsledande. Detta ledde senare till att isracingen fick VM-värdighet 1966. Fyra år senare introducerades sporten på kontinenten med VM i Inzell i Tyskland.
ERIK STENLUND FRÅN Uppsala var den förste världsmästaren från Västeuropa med VM-guld i Moskva 1984. Han tog VM-titeln igen 1988 och 1990. Per-Olof Serenius blev sedan världsmästare 1995 och 2002.
I år går VM-finalen i Sverige och Uppsala den 31 mars – 1 april.
KÄLLA: WWW.ICESPEEDWAYMOVIE.COM
Regler
Isracing har i stort sett samma regler som speedway. Motorcyklarna som används saknar broms och körs på metanol men till skillnad från speedway har motorcyklarna två växlar. Hjulens däck får vara belagda med max 28mm långa stålnabbar för att ge maximalt fäste i isen. Fästet gör att motorcyklarna kan hålla en högre kurvhastighet än i speedway – uppemot 140 km/tim i ingången av kurvan.
I varje heat tävlar fyra förare som kör fyra varv per heat. Vinnaren i varje heat tilldelas 3 poäng, tvåan 2 poäng, trean 1 poäng medan siste man blir utan.
Isracing är en sport där de etablerade och rutinerade föraren oftast ger ungdomarna en fight långt upp i åren. Till exempel tog Per-Olof ”Posa” Serenius sitt 21:a SM-guld förra året i en ålder av 63 år. Å
Torsten Sjöberg
Isracingens fader Torsten Sjöberg, föddes 1910. Han var med och grundade speedwayklubben Rospiggarna och var även med om att bygga Sveriges första speedwaybana i Orionparken i Hallstavik, Roslagen. Han blev vår första svenska mästare i speedway 1936 och kom att vinna de tre SM som kördes innan bensinransoneringen, i samband med andra världskrigets, som lamslog mycket av motorsporten i Sverige. Torsten Sjöberg omkom tyvärr i sviterna efter en olycka under en militär motorcykeltävling i Varberg i oktober 1944.
