I skolan hade inte Joachim några som helst planer på att bli bilmek när han blir stor. han ägnade fritiden åt sin elbas och spelade i olika band, och sysslade även lite med teater i högstadiet. Joachim närde också ett teknikintresse och sökte in till det tvååriga tekniska gymnasieprogrammet.

På skolavslutningen hörde sig Joachim för hos studierektorn om sommarjobb.

– Detta hörde en av mina klasskompisars pappa som hade en bilverkstad hemma i Åkersberga. ”Du kan få jobba hos mig i sommar”, sade han. Men jag kan ingenting om bilar, sade jag. ”Du lär dig fort”, sade han.

Joachim tyckte sommarjobbet på verkstaden var så roligt att han fortsatte efter sommarlovet och struntade i gymnasiet.

Något år i arbetslivet, och en tvåårig fordonsutbildning, senare nappade Joachim och hans kollega på erbjudandet att ta över Saabverkstaden på Esso macken hemma i byn.

Joachim var nu hälftenägare till verkstaden med namnet ”Promotor”. Han drev verkstaden i nästan 30 år, de första 15 åren tillsammans med kompanjonen Kalle.

– På slutet fick jag en kedja som delägare som inte hade samma syn på hur man driver verksamheten som jag. Och sedan fick jag ett erbjudande om att söka jobb som servicemarknadschef på MRF. Sedan hade jag turen att få jobbet. Jag började i september 2013.

– Jag kände mig nog också ganska färdig med min verkstad. De sista åren jobbade jag inte i kundmottagningen. Jag skötte lagret, mekade, garantiavvecklade och var lite chef.

Läs fler CHEF-intervjuer: Sofia Greijer, vd Autorekrytering

Mellan 1994 och 2013 hade Joachim dessutom en bisyssla som föreläsare.

– Det var fantastiskt roligt att vara ute i landet och berätta om kundvård och kundrelationer, som speglade det dagliga på den populärt kända verkstaden.

Vilka människor var det du föreläste för oftast?
– Det var allt från bensinbolag och IT-företag till bokförlag och fastighetsförmedlare. Det var minst uppdrag från bilbranschen.

Varför ville man ha dig som föreläsare?
– Det var rykten, men min agentur – Talarforum – var också väldigt duktiga på att marknadsföra. Nyligen pratade jag med en bilförsäljare i Värmland och en kvinna på ett försäkringsbolag, och oberoende av varandra så sade båda att, ”du, vi har träffats då du var och föreläste hos oss.”

Idag ansvar Joachim för servicemarknadsfrågorna åt MRF:s 1100 medlemmar.

Hur ser en typisk arbetsdag ut för dig?
– Det handlar mycket om att svara på frågor; medlemmar som ringer hit och frågar om deras kunder har rätt till olika saker. En av de senaste frågorna var en konsument som ringde och tyckte att spridarna i motorn omfattas av avgasreningslagen. Och då fick jag förstås svara nej på det påståendet. Det var en bilfirma som hade sålt en bil där det visade sig att det var fel på en insprutare när köparen senare hade lämnat in bilen på en verkstad efter flera hundra mils körning. Den lagen var förstås inte tillämplig i det fallet, men verkstaden vågade inte ge något besked till kunden utan kontaktade oss för att få råd.

Vilka frågor tycker du är viktigast för verkstäderna idag?
– Utbildning. Det ska finnas utbildning för alla. Om man som bilverkstad ska kunna överleva så måste man utbilda sig, viktigt då att branschen, generalagenten och kedjorna är hjälper verkstäderna att förstå vikten av att utbilda befintlig personal som inte har gått en enda kurs de senaste åren. Sedan kan ja tycka att de som säljer diagnosutrustningen kan ha vassare utbildningar.

Vilka frågor tycker du är mest angelägna att driva för MRF?
– Just nu så är det att ro iland Godkänd Bilverkstad. Det är prio ett. Prio två är rekryteringsfrågan. Vi jobbar jättemycket med motorbranschcollege tillsammans med MAF. Vi är snart uppe i trettio skolor som är på startlinjen. Det är en bit kvar till alla 189 skolor i landet som har fordonsprogrammet.

Hur har branschen förändrats under dina år i bilverkstad?
– Kunderna har ändrats en del. De har mindre tolerans idag när det gäller väntetiden. Jag tror det beror på att många idag kämpar med att få ihop sitt livspussel. Kunden vill att allt ska flyta på så smidigt som möjligt i tillvaron och i synnerhet när bilen lämnats in på verkstaden. Sedan har omständigheterna för verkstäderna förändrats. Eftersom det är brist på servicetekniker idag så har vi fått en sorts påtvingad ödmjukhet hos arbetsgivarna. Med en viss ödmjukhet får verkstadsägaren komma med eventuella invändningar, det kan bli väldigt fel om det kommer spontan ilska, då kanske mekanikern sticker. Sedan har vi en växande flora av kurser som man som servicetekniker måste genomgå under sitt yrkesliv, på grund av den allt snabbare teknikutvecklingen i bilarna. Diagnostik och felsökning handlar allt mer om att leta efter rätt programvara.

Kommer din roll att förändras framöver tror du?
– Det kan den säkert göra, på olika sätt. Men så länge det finns kravspecifikationer och särskilda regelverk att rätta sig efter tror jag man som mindre verkstad inte mäktar med alla de frågorna på egen hand, utan vill betala medlemskapet i en organisation som hjälper en och bevakar de frågorna åt en. Så jag tror mitt och de andra sektionschefernas jobb här på MRF kommer finnas kvar så länge inte bilarna både blir självkörande, självlagande och självdestruerande.

Läs fler CHEF-intervjuer: Sofia Greijer, vd Autorekrytering