Ledare #16: Hoppet om en normal framtid
När Ford återstartar sin fabrik i Plymouth, Michigan, testar man om armband kan hjälpa personalen att hålla avståndet till varandra. Till att börja med delar man ut ett dussin armband som vibrerar om det kommer inom ett par meters avstånd från ett annat armband.
Tanken är förstås att förhindra vidare spridning av det dödliga coronaviruset och sjukdomen covid-19. Så tillsammans med åtgärder som värmekameror för att upptäcka feber och visir för ansiktet hoppas man kunna stävja smittan även i en fungerande fabrik med folk i.
Det kommer förstås inte vara lätt att få upp farten, varken hos Ford eller någon annanstans i världen. Inte minst gäller det tillgången på material; stora delar av leverantörskedjorna har brustit och vare sig man är en bilfabrik eller en verkstad är det svårt att göra sitt jobb när det inte går att få tag på rätt multirem eller mutter.
Sedan behöver man kunder också, förstås, och tillgången på den resursen varierar starkt. Några har fått väldigt mycket att göra i krisens kölvatten, men många har fått se sina penningströmmar torka upp.
Så vi hoppas att vi så snart som möjligt ska kunna gå tillbaka till världen som den var före pandemin. Men dit är det långt. Världshälsoorganisationen, WHO, listar ett antal punkter som måste vara tillgodosedda innan vi kan försöka börja lyfta restriktionerna och fungera som ett samhälle igen.
Det handlar om att kontrollera smittvägar och testa misstänkta fall på bred front, så att man kan sätta dem och deras kontakter i karantän. Skyddsutrustning ska finnas i högriskmiljöer och på arbetsplatser måste man tillämpa social distansering, god handhygien och ”respiratorisk etikett”, alltså att hosta i armvecket, inte på kollegorna.
Handtvätt i all ära, någon kontroll över smittvägarna kommer vi inte att ha enligt WHO förrän antalet nya fall av covid-19 bara förekommer i sporadiska fall eller kluster av fall, från kända kontakter eller import från utlandet. Och från utlandet kommer vi att få nya fall, så länge smittan härjar i någon del av världen.
WHO skriver att hela samhällen måste förstå att normaliseringen innebär en stor förändring, att beteendeförebyggande åtgärder måste upprätthållas och att varje individ har en nyckelroll för att hålla smittan stången. Att vi sorglöst skulle kunna rulla tillbaka världen till hur den var för ett år sedan, det kommer inte att hända på länge än.
Men om ett armband kan hjälpa oss att stävja spridningen, då har vi ändå tagit ett steg på vägen. Det finns ljus i slutet av tunneln.
