Ledare #17: Krisens favoriter och förlorare
När jag lämnade in vardagsåket på verkstaden häromdagen tycktes allt vara som vanligt och någon kris syntes inte till, inte på ytan i alla fall. I verkstaden stod bilar på lyftarna och teknikerna pysslade med sitt. Den enda krisen som uppstod var i min egen privata ekonomi, som hade svårt att förlika sig med läckande servoslangar och släckta strålkastare.
Coronakrisens effekter har slagit mycket olika, beroende på bransch, verksamhet och ort. Restaurangbranschen går på knäna och detaljhandeln, som länge dragits med vikande underlag, har fullkomligt fallit genom jorden. Andra har dragit nytta av stugsittandet. Byggmarknader och streamingtjänster är exempel på krisens vinnare.
Så ser det ut även när man riktar blicken mot vår egen bransch: krisens effekter slår olika. På landsbygden kör man bil som vanligt, för hur skulle man annars klara vardagen? Därmed har service- och skadeverkstäder ungefär jämnt sjå, medan storstaden har stängt in sig i hemmet och sköter sina möten i Teams eller Skype. Och verkstäderna undrar vart kunderna tog vägen.
När jag pratade med Joachim Due-Boje på MRF kunde han dessutom berätta att olika storstadsregioner har sett olika reaktioner på krisen. På västkusten, där satte man igång och serva sina bilar innan pandemin drog in. Så när viruset slog till var man välrustade med friska och fungerande fordon. Medan man i Stockholm drog ner gardinen.
Skåne? Kanske lite försiktigare än vanligt. Norrland? Ingen större skillnad. Som om ett virus skulle få norrlänningarna på fall.
Men det är också slående hur stor skillnaden är mellan servicesidan och skadesidan. När Essingeleden, som vanligtvis är en irriterande trång parkering, inte längre dignar av pendlare skrapas inga stötfångare och därmed har man dragit undan mattan för skadeverkstäderna. Men däcken, de måste bytas ändå för så säger lagen. Vissa verksamheter torkar bort, andra rullar på som om ingenting hade hänt.
Till och med ser man skillnader i hur olika bilmärken drabbas. Somliga kan servas och repareras precis som om det inte fanns någon kris, medan andra står och stampar i väntan på utbytes- och reservdelar som aldrig kommer, eftersom somliga länder stängt sina gränser.
Det är underliga tider vi lever i, när vi guppar upp och ned på coronakrisens stormiga hav i väntan på att vinden ska bedarra.
