Låt ordet – cirkulationsplats – visa vägen
Det har sedan många år tillbaka blivit allt populärare att korsningar och farliga utfarter ersätts med cirkulationsplatser, eller som vissa kallar dem; rondeller.
Tolkningen kring hur de ska användas är väldigt olika och eftersom jag passerar sex stycken på väg till kontoret så har jag byggt upp en del kunskap kring hur de fungerar i praktiken.
Blinktekniken är otroligt spretig men att blinka sig ur cirkulationsplatsen klarar majoriteten av. Det är gott så.
Filhanteringen ger mig också förvånansvärt få utbrott och det är bara ett par gånger som det har varit nära att ett fordon klippt min bakdörr då föraren velat köra rakt fram trots att filen endast tillåter högersväng.
Det som får mina nerver att koka är dock de bilister som hanterar trafiklösningen som en korsning.
Varje dag är det alltid någon som tror att man måste stanna, trots att det inte kommer någon bil från vänster.
Hur svårt kan det vara att ha lite split vision och rulla igenom chikanen på ett smidigt sätt utan använda bromspedalen?
Lyssna på ordet och tänk på den välkända frasen från amerikanska deckare, inte minst komedin ”Police Squad”.
”Cirkulera, det finns inget att se. Var vänlig skingra er.”
Vilket sades trots att en fyrverkerifabrik stod i lågor vilket fullt naturligt lockade nyfikna.
Men en cirkulationsplats blir aldrig så intressant att man är tvungen att stanna och titta trots att det inte befinner sig någon bil i cirkulation. Inte ens en rondellhund kan få mig att ändra åsikt om detta, trots att jag ändå älskar hundar.
Har jag någon gång krockat i en rondell? Mycket möjligt, men det är en helt annan historia.
Cirkulationsplats
Cirkulationsplatser har blivit allt vanligare i Sverige. Det beror främst på att de är säkrare än vanliga korsningar och att de ökar framkomligheten.
Fordon som tänker köra in i cirkulationsplatsen har väjningsplikt mot de fordon som befinner sig inne i cirkulationen och ska därför i god tid sänka hastigheten eller stanna.
Källa: Trafikverket
