LEDARE: Standarder får inte tolkas fel
Branschstandarden för säker hantering av elfordon togs fram för lite mer än två år sedan. Elbilsstandarden jobbades fram av MRF, Mobility Sweden samt SFVF och SBR (numera Svenska Fordonsbranschen). Tanken med standarden var att skapa en säkrare arbetsplats för alla fordonstekniker som får in elbilar på verkstaden. Beroende på hur mycket man ska jobba med elfordonet krävs det att man har genomgått olika nivåer på utbildning. Exempelvis ska en ”instruerad tekniker elfordon” som minimum ha grundläggande kunskap och utbildning inom el, elfordon och riskerna som kommer med dessa. Branschstandarden rekommenderar att all personal som utför service, underhåll och reparationer på elfordon bör ha denna nivå som minimum. Eller motsvarande kunskapsnivå.
Standarden borde vara rätt lätt att tyda. Men om det ändå sker feltolkningar kanske den ändå bör ses över och förtydligas.
För att jämföra med en högre nivå i standarden är nivån ”fackkunnig elfordon” en tekniker med specifik kunskap och erfarenhet för att utföra vissa typer av arbeten på elfordon. Hit hör utförande av riskanalyser, frånskiljning och tillkoppling av högvoltsspänningskällor, samt utförande av service och reparation av spänningslösa högvoltssystem. Alltså mer ingående arbeten med eldrivna fordon.
Branschstandarden tar även upp vad som krävs vid allmän hantering av elfordon. Där står det saker som kan tyckas självklara, men som ändå bör finnas med i dokument av detta slag. Dit hör att all hantering av elfordon ska ske på ett säkert sätt. Att nödvändiga säkerhetsåtgärder måste vidtas, samt att innan ett arbete påbörjas ska dess svårighetsgrad fastställas så att lämplig personal kan utföra det.
Allt detta kräver självklart att standarden tolkas på samma sätt. Vad räknas som arbete med elfordon? Utför man service så fort man hissar upp bilen på en lyft och skiftar sommarhjul till vinterhjul? Tolkningar, som det har visat sig, kan skilja sig beroende på vem man frågar.
I dagsläget är inte branschstandarden ett lagkrav. Så gott som alla inom fordonsbranschen har ställt sig bakom den. Flera jag pratat med tycker också det är bättre att branschen är självreglerande då den snabbare kan komma med ändringar i dokumentet. Jämfört med om politikerna själva skulle ge myndigheter i uppdrag att ta fram nya bestämmelser.
Standarden borde vara rätt lätt att tyda. Men om det ändå sker feltolkningar kanske den ändå bör ses över och förtydligas. Det är också fördelen med ett levande dokument, det går förhållandevis snabbt att korrigera. På så vis kan vi få säkra arbetsplatser där ingen riskerar att skadas eller dö.
För om det uppstår ett läge där elbilen kan vara strömförande måste kunskapen självklart finnas på plats hur man hanterar en sådan situation. Det tror jag nog de flesta kan skriva under.
Artikeln är en del av vårt tema om Ledare.