Hybrid III-familjen inom General Motors kommer att fira sitt 25-årsjubileum med – bokstavligen! – en smäll. Först kommer familjemedlemmarna att slås över bröstet med en 25-kilos pendel, därefter får de stryk över knäna. Därefter kommer ingenjörer att slå deras huvuden mot hårda ytor. Och detta är bara en uppvärmning inför det stora firandet, då hela familjen spänns fast i en bil eller på en krocksläde och körs in i en barriär. Det är ett smutsligt jobb, sägs det, men någon måste göra det. Biofideliska antropomofa testföremål av Hybrid III-typ – även kallade krockdockor – har råkat ut för sådana smällar under ett kvarts sekel för att forskarna skall kunna lära sig mer om hur man skyddar verkliga människor i riktiga krockar. GM utvecklade Hybrid III (så benämnda eftersom utrypen utvecklades genom en kombination av två olika typer av dockor) och satte dem i marknaden 1977. Detta var en milstolpe längs GM:s redan banbrytande väg mot säkrare fordon. Hybrid III har varit branschstandard vid frontalkollisionstester bara sedan 1998; GM har emellertid använt denna moderna, människoliknande docka i lagstadgade krockprov sedan 1986. ”Ingen annan tillverkare kommer i närheten av GM när det gäller utveckling och konstruktion av dockor för krockprovning av bilar,” säger Bob Lange, GM Executive Direktor, Safety Integration. ”Och GM har delat med sig av varje utvecklingssteg till resten av branschen och myndigheterna. Vissa saker, som att rädda människoliv, är för viktiga för att man inte skall dela med sig av dem.” Riskerna att omkomma i motorfordon (mätt som antal omkomna per körda miles) är idag 90 procent lägre än 1922, och krockdockor har spelat en stor roll för denna utveckling. Även om dockorna inte kan tala, kan de ge mängder av information om hur krockvåld påverkar människokroppen. Dagens krockdockor ”känner” smärta genom avancerade ledare som simulerar människans skelett och nervsystem samt mäter skadevärden på huvud, nacke, bröst, ryggrad, ben och bäcken. Livsavgörande skyddssystem såsom midje- och trepunktsbälten, airbags, energiabsorberande rattstänger och interiörmaterial, glas som skyddar mot inträngning och många andra säkerhetsinnovationer har utvecklats, testats och förfinats med hjälp av data från krockdockor. GM genomför hundratals krockprov varje år, de flesta vid General Motors Proving Grounds i Milford, Michigan. Varje test genomförs med vetenskaplig precision: Det kan ta specialutbildade ingenjörer många timmar att preparera en enda docka inför ett test; hundratals instrumentkablar skall fästas och instrument kalibreras genom hårda slag som simulerar de faktiska testförhållandena. Medan själva krocken bara tar några millisekunder, använder personalen mycket tid bara för att ladda hem de nära 35.000 data som lagras vid en enda krock, plus visuella data såsom film och stillbilder. Eftersom Hybrid III-dockorna används som ersättning för riktiga människor, motsvarar de också människor i fråga om vikt, storlek och proportioner. Huvudet är konstruerat för att reagera som ett mänskligt huvud i en krocksituation. Brösthålan består av en korg av stålribbor som simulerar det mekaniska uppförandet hos en mänsklig bröstkorg. Nacken böjs och sträcks, knäna reagerar på våld precis som mänskliga knän. Hybrid III-dockorna har ett vinylskinn och är utrustade med sofistikerade elektroniska verktyg som omfattar accelerometrar, potentiometrar och lastkänsliga celler. Dessa anordningar mäter acceleration, böjning och krafter som olika kroppsdelar utsätts för vid en kollision och efter denna. Hybrid III-dockorna är utvecklade på en vetenskaplig grund genom biomekanik, studiet av hur människokroppen uppför sig, och medicinska data; tidiga tester genomfördes exempelvis med döda djurkroppar. I motsats till föregångarna Hybrid I och II, som även de utvecklades av GM, är Hybrid III-dockorna så ”verkliga” att de tillåter forskarna att i detalj studera hur krockvåld påverkar de åkande. ”De tidiga krockdockorna hade inte de ”mänskliga” egenskaper vi sökte,” säger Dr Harold J. (”Bud”) Mertz, ingenjör och biomekanikexpert vid GM:s North American Operations Safety & Restraints Center i Warren, Michigan. Mertz, som är en internationellt erkänd auktoritet på utveckling av krockdockor och skyddssystem, ledde GM:s arbete på att skapa Hybrid-dockorna, både genom sitt arbete i företaget och genom sin roll som ledare av olika kommittéer inom Society of Automotive Engineers och den internationella standardiseringskommissionen.. När GM 1972 delade med sig av de nyutvecklade Hybrid II-dockorna till industrin i övrigt, började Dr Mertz tillsammans med andra forskare inom företaget att arbeta på en tredje generationens människolika docka med reaktioner som ligger närmare människokroppens sätt att svara än Hybrid II förmådde. Målet var att komma bortom enbart skademätning och att undersöka hur människokroppar reagerar vid kollisioner, med hopp att finna konstruktionsändringar som skulle kunna förhindra skador. 1973 svarade GM med ett regeringskontrakt på en mer förfinad krockdocka. Man skapade GM ATD 502, som omfattade posturala (kroppshållning) förbättringar, ett nytt huvud och bättre egenskaper hos lederna. 1976 utvecklade GM Hybrid III-dockan, som blev kommersiellt tillgänglig ett år senare. Hybrid III har utvecklats och förbättrats kontinuerligt ända sedan dess. Familjen har vuxit till att omfatta dockor av olika ålder, vikt och storlek, vilket tillåter forskarna att avgöra hur krockvåld påverkar alla typer av bilpassagerare och hur interaktionen mellan åkande och airbags skall fungera. Högteknologiska krockdockor, som de GM utvecklat, leder till smartare, säkrare bilar. ”Trots allt är det bästa sättet att säkerställa överlevnad vid en kollision enkel,” säger Lange. ”I personbilar minskar dödsriken för föraren med 48 procent genom kombinationen riktigt påtaget bilbälte och airbag.”