Urban Persson i Storfors, som i Motor-Magasinet bl.a skrivit om de problem bilimportörer råkat ut för när det gäller den s.k. fiktiva momsen på importerade bilar, har formulerat en motion till riksdagen. Persson räknar nu med att någon riksdagsman skall lämna in motionen. När den fiktiva momsen ersattes med VMB (vinstmarginalbeskattning) med en EU-anpassning den 1 november 1995 fungerade inte informationen till importörerna av begagnade bilar. Informationen var felaktig och allmänt dålig under många år från ändringen. Än idag finns det brister i informationen. En bilimportör som hade upptäckt felinformationen ringde runt och spelade in samtalen. Detta var sommaren 1998 och hela 11 st tjänstemän på Skattemyndigheten informerade att köp momsfritt med VAT-nummer inom EU kan kombineras med VMB. Många bilimportörer gjorde också så efter mottagande av sådan information. De felinformerande tjänstemännen satt på olika skattekontor över hela landet. Riksskatteverket hade tagit fram ett skriftligt informationsmaterial hösten 1995, men det gavs nästan aldrig till bilimportörer. Och materialet var dessutom obegriplig. Annan information typ annonser i tidningar och riktad information med post fanns inte. Internet användes mindre vid denna tid och inget tillfördes bilimportörerna genom denna informationskanal. Informationen hade brister på många områden. Bilimportörerna gjorde fel på många sätt. Ingen bilimportör gjorde nog allt rätt. Juridiken var komplicerad och den kraftigt växande verksamheten med import av bilar i småföretagarform innebar mycket nytt, vilket naturligtvis gällde för företagarna såväl som för Riksskatteverket och Skattemyndigheten. När felinformationen upptäcktes och problemen uppstod gjorde Tysk-Svenska Handelskammaren i Stockholm ett jättearbete med att informera och att korrigera fel gjorda i Tyskland. En enkel lathund innehållande det mesta inom moms och bilimport gavs ut. Tyvärr fanns inte någon sådan information från första början från Riksskatteverket. Dubbel moms Ett vanligt problem uppstod inom märkning på fakturan typ “paragraf 25a” enligt den tyska momslagen, en märkning som var frivillig och som inte gjordes i andra EU-länder och som inte heller momsdirektivet föreskrev. Idag fungerar det fortfarande så. Den svenske bilimportören måste se till att säljaren gör märkningen och det är något som säljaren ofta inte har hört talas om. Utan denna tillåts inte användning av VMB och varan momsas dubbelt, i två EU-länder. I en skrivelse till skattekontoren daterad den 20 augusti 1998 gjorde Riksskatteverket ett “förtydligande“om märkningsbestämmelsen. Ungefär samtidigt införde Riksskatteverket förtydligandet i momshandledningen, skattekontorens arbetsinstruktioner. Landets ledande momsexperter inom revisionsbyråer ifrågasatte bestämmelsen från första stund när den dök upp hösten 1998. Till och med finansdepartementets momsexperter ifrågasatte bestämmelsen, som bättre kan kallas tolkningen, när de förra året i en promemoria (Fi2001/3993) försökte få fram en bättre lagstiftning, vilket inte lät sig göras, eftersom Sverige inte ensamt kan bestämma hur företag i andra länder ska utforma sina fakturor. Många menar att detta är en pseudoåtgärd mot skattefusk och ett trixande som strider mot momsdirektivet. Förvaltningsdomstolarna följer skattemyndighetens beslut. Oavsett denna domstolsfråga, som ju ligger utanför Riksdagen, införde Riksskatteverket bestämmelsen utan någon information och med retroaktiv verkan för bilimportörerna. En mängd revisioner av Skattemyndigheten hösten 1998 gav bilimportörer dyra erfarenheter av VMB. Många bilimportörer fick stora obetalbara skatteskulder, aktiebolag gick i konkurs och tillgångar förlorades. De som drabbades var främst seriösa bilimportörer med ordnad bokföring och tillgångar. Det hände att bilimportörer fick belåna huset maximalt för att kunna bo kvar och att det inte räckte. Ofta följde personliga katastrofer på de mest olika sätt, bland annat inom affärskonflikter, skiljsmässor, droger och självmord. Att rätta till felen i efterhand var ofta svårt. Av olika skäl, inte minst av att bilar köptes i privatpersoners namn, av att Svensk Bilprovning hade krav inom så kallat Eget bruk, kunde moms betald utomland inte fås tillbaka och dubbel moms uppstod. Det tidigare systemet med fiktiv moms gav ofta dubbel moms vid handel med begagnade varor mellan Sverige och EU. Det var detta handelshinder som VMB skulle undvika. Orättvis situation Idag står det klart att varken Skattemyndigheten, Riksskatteverket eller rättssystemet i sin helhet klarar att hantera den orättvisa som har uppkommit. En möjlig lösning för en drabbad bilimportör skulle kunna vara att Justitiekanslern/Riksskatteverket ger ett motsvarande skadestånd. Men detta går inte eftersom felinformation, oavsett hur väl den bevisas och hur fel den är, inte ryms i det kritiska begreppet “myndighetsutövning”. Allmänt dålig information ryms naturligtvis än mindre. En annan möjlig lösning skulle kunna vara befrielse från betalningsskyldighet, något som Riksskatteverket och regeringen kan ge vid “synnerliga skäl”, om “det för det allmänna rättsmedvetandet skulle framstå som stötande att kräva betalning”, som det står i den bakomliggande propositionen. Inte heller detta fungerar, helt enkelt därför att nästan inga befrielser ges. Möjligheten att nå ett ackord med Skattemyndigheten/Kronofogdemyndighen är liten, mycket genom att personalen på Skattemyndigheten skyddar varandra och sällan erkänner att informationen faktiskt var dålig och felaktig. Möjligheten att genom en dom i en civilprocess få ersättning för felinformation är liten genom den dömande maktens politiska natur. Den traditionsrika civilrätten, som går ut på att förloraren betalar vinnarens rättegångskostnader, att skadestånden är närmast symboliska och aldrig kopplas till en finansierande uppräkningsfaktor och att det är förbjudet att betala egna rättegångskostnader med ett eventuellt skadestånd, ger en ständig uppförsbacke för privatpersoner, de som inte disponerar pengar som exempelvis en myndighet, en fackförening eller ett försäkringsbolag. Det kan helt enkelt bli väldigt dyrt att stämma staten och det ger inte mycket igen, en slags omvänd bingolotto som kräver en galning. Enligt tillgängliga uppgifter har ingen bilimportör kunnat utnyttja någon av dessa möjligheter. Teorierna stämmer med verkligheten. En momsamnesti Riksdagen bör ge regeringen till känna att momsskulder från bilhandel skrivs av med en amnesti, förutsatt att det är begagnade bilar enligt momsdirektivet (körda 6000 km registrerade 6 månader) och som under tiden 1995-01-01 – 2000-12-31 köpts inom andra EU-länder och under samma tid importerats och sålts. Den totala avskrivningen om alla utnyttjar denna möjlighet uppskattas till ett par hundra miljoner kronor, fördelat på allt från aktiebolag i konkurs till nu levande fysiska personer. Uppskattningsvis berörs några hundra bilimportörer och före detta bilimportörer. De med helt svart verksamhet och privatliknande verksamhet hade normalt ingen bokföring och de klarade sig förhållandevis bra från revisionerna. Därför ges amnesti mest till de som försökte göra rätt. Det finns säkert de som köpte momsfritt med VAT-nummer och använde VMB eller ingen VMB alls och visste att det var fel och får amnesti. Men eftersom Skattemyndighen ofta informerade att detta är rätt så är det meningslöst att bråka om dessa detaljer, som varken kan utredas eller regleras. Eftersom rättssystemet i stort bygger på att vid osäkerhet hellre fria än fälla måste detta accepteras. Amnestin kan ses som det bästa möjliga när beskattning och rättssystem har havererat och ingen millimeterrättvisa uppstår. Amnestin kan underlätta en rättvisare juridisk hantering för de bilimportörer som har betalt dubbel moms. Amnestin behöver inte finansieras genom att få skulder kommer att betalas. Amnestin blir säkert direkt samhällsekonomiskt lönsam, genom att många med skulder ligger lågt med inkomster och väntar på att skulderna ska skrivas av enligt skuldavskrivningslagen.