Det går att förena växande välfärd och utvecklad bilism med halverade utsläpp av växthusgaser. Detta demonstrerades i olika scenarier vid ett seminarium om energi och framtid vid Stockholms Bilsalong. - Men det krävs tydliga politiska styrmedel – t ex koldioxidavgifter och regler för energieffektivitet – för att uppnå detta, påpekade Chalmers-professorn Christian Azar,. Vätgas och bränsleceller är en bra lösning för vägtrafikens energi- och växthusgasproblem – men scenarierna berättade att bensin och diesel dominerar som bränsle i transportsektorn i flera decennier framöver även om kraftfulla åtgärder mot koldioxidutsläppen genomförs. Vätgas framtidens energibärare Christian Azar, professor vid Institutionen för fysisk resursteori vid Chalmers i Göteborg, konstaterade i ett scenario att användandet av bensin och diesel för transportändamål kan öka fram till 2030-2050 i takt med att transportbehoven utvecklas. Vätgasen gör därefter på allvar sitt intåg i transportsektorn – inklusive flyget - och blir det dominerande bränslet 2040-2070. I samma tidsperspektiv fram till 2050 får vi ökad användning av bioenergi för processvärme och uppvärmning av bostäder, en utfasning av olja från uppvärmning och elproduktion, en ökad användning av naturgas inom elsektorn och avstannande eller minskad kolanvändning. Azars scenarier ger en stabilisering av koldioxidhalten i atmosfären på 400 ppm (miljondelar), vilket är förenligt med den långsiktiga nivå som EU antagit och enligt flertalet forskare inte anses medföra en farlig mänsklig påverkan av klimatsystemet Bränslecellen förutsättning Harald Schnieder, ansvarig för utveckling av alternativa drivmedel vid Shell International i London, presenterade ett scenario där utvecklingen sker successivt mot ett sk kol-skifte – från kol till gas till förnyelsebara energislag som sol, vind och vattenkraft och möjligen också till ny kärnkraft. Om framtiden ser ut så här fortsätter oljan att dominera till i mitten av seklet. Shells andra scenario tar upp potentialen för en verklig vätgasekonomi. Användningen av vätgas växer fram och når acceptans relativt snabbt ur nuvarande och framtida utveckling av bränslecellen, avancerade vätgasteknologier och krav på begränsningar av koldioxidutsläpp. Då tar vätgasen, liksom i Azars scenario, över från oljan någon gång efter 2050. Både Harald Schnieder och Christian Azar understryker att scenarierna är ett sätt att utmana antaganden och förutsättningar – och inte prognoser för hur det kommer att bli. Det som kan förutsägas skiljs från det oförutsägbara och scenarierna byggs kring det oförutsägbara. Det hjälper oss att hantera kritiska osäkerheter – och att ta tillvara okända möjligheter. Naturgas brygga till framtiden… Oavsett vilket scenario som drar det längsta strået tror Schnieder att naturgasen på medellång sikt blir det bränsle som förbinder dagsläget med det läge vi vill ha i framtiden. Ökningen av de mänskligt åstadkomna koldioxidutsläppen avstannar inom den närmaste 50-årsperioden, vilket leder till en stabilisering av koldioxidnivån i atmosfären på nivåer under 550 ppm, som Shell valt för att den ofta anges som ett säkert maximum och som dessutom inte hotar den ekonomiska utvecklingen. - Om det är rätt nivå vet ingen idag, men beslut måste i dessa sammanhang tas under stor osäkerhet och justeras i takt med att nya kunskaper kommer fram, menar Shell i sin rapport. … eller biobränslen? Chalmers-rapporten bygger i ett scenario på att koldioxidhalterna stabiliseras på 400 ppm till år 2100. För att nå dit måste energieffektiviteten förbättras i hela samhället. Användandet av biobaserad energi måste öka snabbt för uppvärmning av bostäder och i processindustrin. Samtidigt ökar användningen av alla andra förnyelsebara energiteknologier – vatten-, vind- och solkraft. Utgångsläget för sol och vind är mycket lågt och det tar flera decennier innan de påtagligt påverkar den globala energiförsörjningen. Även användandet av naturgas ökar, i huvudsak inom elproduktionen, medan dess betydelse inom uppvärmningssektorn minskar. Mer olja till transporter Oljan fasas ut inom el- och värmeproduktionen samtidigt som användningen inom transportsektorn ökar. Det betyder enligt Chalmers-rapporten att totalförbrukningen av olja fortsätter att öka men på en låg nivå. Enligt Christian Azars scenarier förblir alltså bensin och diesel de dominerande drivmedlen inom transportsektorn – med undantag för el till tågen – fram till 2030-2050. Men för att övergången ska kunna ske i stor skala då, krävs omfattande forskning och demonstration av teknologier redan idag. Det går alltså inte att vänta till mitten av detta århundrade och tro att övergången kommer spontant Råd med hållbart energisystem Både Shell och Chalmers framhåller i sina rapporter att det ur tekniska och ekonomiska perspektiv inte finns några oövervinneliga hinder för att förverkliga dessa scenarier. Teknisk utveckling är dock nödvändig och ur ekonomisk synpunkt kan vi förvänta oss högre energipriser. Men eftersom energikostnaden i samhället är en relativt liten del av de totala kostnaderna handlar det om små kostnader jämfört med förväntad BNP-utveckling. Politisk fråga - Det är viktigt med internationella överenskommelser, som höjer kostnaden för att släppa ut koldioxid och får alla länder att gå i samma riktning. Vissa länder eller regioner måste gå före för att visa vägen. Annars står vi alla och väntar på varandra i evighet. Exempelvis är utvecklingen mot allt större och tyngre bilar helt absurd, anser Christian Azar. Liksom Harald Schnieder anser han också att frågan om vi kan nå de koldioxidbegränsningar som krävs och på vilket sätt de skall nås är politisk. Insikten att det är tekniskt och ekonomiskt möjligt borde öka politikernas bredvillighet att fatta de rätta besluten. Källa: Bil Sweden