Tanken med det nya systemet är att den som tillverkat en bil också ska ta emot bilen för skrotning utan att det kostar bilägaren något. Men, det förhandlande mellan bilägare och bilskrotare som man med de nya reglerna ville komma ifrån lever i viss mån kvar. Förut gällde det att skrotningskostnaden var högre än premien, men nu är det metallpriserna och bilens utrustning som påverkar affären. Om konjunkturen för metallskrot är bra kan bilägaren få betalt för sin skrotbil, men saknar den värdefulla delar som motor, växellåda eller katalysator – om en sådan funnits i bilen - kan bilägaren istället få betala. Den ersättning på 4 000 kronor som skulle leda till att många äldre bilar skrotades räckte inte långt. - Anstormningen blev omfattande. Under fyra dagar kom det in så pass många anmälningar att fondens medel i stort sett var förbrukade, berättar Vägverkets fordonsexpert Kjell-Åke Sjödin. Den svenska fordonsparken har länge tillhört de äldsta i Europa. - I början av nittiotalet var nybilsförsäljningen mycket låg. Och så finns en stor andel större och dyrare bilar som ägaren har anledning att hålla liv i, förklarar Karin Kvist, miljörådgivare på Bil Sweden. För närvarande är skrotningen nästan lika stor som nybilsförsäljningen. I slutet av juni hade över 160 000 bilar lämnats in för skrotning, nästan en fördubbling jämfört med motsvarande period 2006. - Många passade på att skrota innan den gamla skrotningspremien på mellan 700 och 1 700 kronor upphörde, säger Kjell-Åke Sjödin som fått draghjälp av kampanjen Håll Sverige Rent som under sju år samlat in nära 130 000 skrotbilar. Men det finns ett stort antal småimportörer som inte ingår i Referos nätverk, som representerar ett relativt litet antal bilar. När det gäller deras producentansvar hänvisar Bilsweden till Naturvårdsverket, som i sin tur menar att kommunerna ska se till att även småimportörerna tar sitt ansvar. Men, det blir krångligt att få att fungera i praktiken. Enligt insatta som tidningen talat med kommer kommunerna få svårt att peka ut producenterna och ännu svårare blir det att rikta ett föreläggande om producenten finns på flera orter. - Eftersom det kommit ny lagstiftning under året, tittar vi så klart närmare på om systemet fungerar eller inte. Gör det inte det, har vi möjlighet att använda bemyndiganden till närmare föreskrifter på området, säger Helen Linqvist vid Naturvårdsverkets miljörättsavdelning.