Ett hyfsat långt stenkast från anrika Saxtorps motocrossbana ligger en stadig tegelbyggnad alldeles intill Landskronavägen. Här på slätten mellan Saxån och det vidsträckta majsfältet som tar vid efter Skånes sista bevarade tallskog har i alla tider, åtminstone sedan 1957, funnits en liten mack och en bilverkstad. Idag sysselsätts här fyra personer och närmare nio miljoner kronor omsätts på ett år. Hur har verksamheten överlevt de stora jättarna och konkurrensen från de fria bilverkstäderna inne i stan? - Vi är så gott som ensamma här ute. Det finns någon till, men som bara utför servicejobb, säger Mikael Johnsén, ägare av Harrys Bil och Motor, efter att han ärvt rörelsen av sin far Harry när han gick bort 2003. Harry började hos dåvarande ägaren, Stig Svensson som drev Stigs Bil och Motor innan Harry tog över 1975. Eftersom man hängt med i över 30 år, har man en gammal inarbetad kundkrets, men även den börjar bli till åren så de nya kunderna som droppar in tar man tacksamt emot. - Det är ganska mycket ungdomar som kommer med sina bilar nu sedan Mikael tagit över, berättar hans mor Gerd, som sköter ekonomin i företaget. Pappa Harry lämnade med glädje över moderniteter som AC-jobb och diagnostest till sonen, som tyckte det var viktigt med en sådan utbildning för att kunna ta emot även nya bilar i verkstaden. Flödet med bilar in är ganska jämt fördelat över året. Varje dag tar man sig an, men lönsamheten har inte alltid varit på topp. - Det var en ordentlig svacka 2003 när räntorna gick ned. Plötsligt skulle alla leasa eller köpa ny bil. Innan dess hade vi inbokade bilar för fyra veckor framåt, men när det var som sämst hade vi tre mekaniker bara bokade jobb för en halv vecka. Det var samtidigt som Harry gick bort och i samma veva som en långtidsanställd mekaniker gick i pension. - Det var mycket på en gång, men vi stöttade varandra, fortsätter Mikael. Trots motgångarna tvekade han aldrig att köra vidare med verksamheten som numera är tillbaka på normal nivå. I trakten känner alla alla och bilmeckarens kunder blir med åren hans vänner. Det är personligt och nära, i hallen brevid bilen får kunden med egna ögon se vad som behöver göras och vad som blivit bytt. Den som vågar sig på att mygla upptäcks snart och blir inte långvarig på orten. Snacket går både på ont och gott. Det var i samtalen med de trogna kunderna som Mikael och hans mor Gerd kom vidare i sorgearbetet efter att Harry lämnat dem. Är det inte svårt att ta betalt när man har en så nära relation med kunden? - Nej, visst kan jag vara jättesnäll och få många kunder genom att hålla väldigt låga priser, men det funkar inte i längden. De flesta människor förstår att det kostar att fixa bilen och att vi inte kan leva på tacksamhet, säger Mikael. Samtidigt kan det vara svårt att ta betalt när arbetet också är ens hobby. Han lever för att plocka med bilarna och lämnar sällan verkstaden innan sen kväll. Mikael tycker att de stora jobben med djupdykning i motorer och växellådor ger mest stimulans, men minst pengar. Servicejobben går mer på rutin, men står för lönsamheten i verksamheten. "Vi kan inte leva på tacksamhet" Är bensinmacken ett bra komplement till verkstaden? - Nja, bensinen tjänar vi nästan ingenting på. Men skulle vi ta bort macken, blir det alldeles öde här och människor skulle nog bara köra förbi. Den är en bra magnet. Då blir det kanske en livsbutik också? - Nej, det vill vi inte ha, avslutar både mor och son, som helst vägrar förstå vad livsmedel har med bilreparationer att göra.