Stefan Löfven, IF Metalls förbundsordförande, konsterade efter mötet att det inte rör sig om några nya åtgärder, utan nu gäller att regeringen lyssnar och har en vilja att agera. Vid mötet kunde deltagarna slå fast att krisläger inte på något sätt är över, framförallt inte för underleverantörerna. Det behövs både forskning och utbildning om företagen ska kunna stå sig i konkurrensen när konjunkturen vänder. Behoven av åtgärder för fordonsindustrin och dess underleverantörer blev mycket tydliga vid mötet. Flera vittnade om oron över att de egna företagen inte längre har några lager. Medan man i konkurrentländer har haft stöd och därmed möjlighet att bygga upp detta. Varor kan köpas från andra delar av världen, därför är det viktigt att vi ser till att våra underleverantörer överlever, förklarade Tomas Eneroth (S), är ordförande i näringsutskottet. Industrin och industriarbetarna i andra europeiska länder har haft hjälp av statligt stöd. Även den svenska regeringen har öronmärkt 28 miljarder i ett stödpaket. Men inte en enda krona har lånats ut. Stefan Löfven menar att reglerna för undsättningslånen är alldeles för svåra för att företagen ska våga låna. Återbetalningstiden på enbart 6 månader är för kort. Under tiden som pengarna finns där har 15 företag gått i konkurs, cirka 10 befinner sig i rekonstruktion och 4 har lämnat landet, sade Stefan Löfven. Att läget är mycket allvarligt för underleverantörerna framhöll nyligen även Lars Holmqvist, vd för Clepa. den europeiska organisationen för bilindustrins underleverantörer. Även Holmqvist konsterade att hittills har ett 25-tal svenska underleverantörer gått i konkurs eller är under rekonstruktion. I hela Europa är det 200 underleverantörer som gått i konkurs och ytterligare 500 till 600 "lever farligt". Det finns en överetablering i branschen men det finns nu en risk att det blir "fel" företag som överlever. Det vill säga att det kan bli teknikintensiva och högspecialiserade företag som försvinner. De stora företagen lär dock överleva som till exempel Bosch, som trots att de aviserat att 10 000 anställda över hela världen ska avskedas, lär kunna fortsätta som en huvudleverantör til en stor del av bilindustrin. Även de förväntade neddragningarna av personalen vid Opel, det talas om en minsking med 10 000 till 12 000 anställda, kommer att påverka underleverantörerna på värsta tänkbara sätt. Holmqvist konstaterade att man räknar med en faktor på upp till 2:4, vilket innebär att mellan 20 000 och 30 000 jobb eller mer kan försvinna hos underleverantörer som följd om Opel minskar antalet anställda. Det finns alltså all anledning för Europas regeringar, inklusive den svenska, att agera kraftfullt för att inte hela branschen av underleverantörer till bilindustrin ska åderlåtas. För de företag som väl gått i konkurs blir det mycket svårt att komma tillbaka.