Visst skulle man gärna vilja veta, när nu dessa förhandlingar har så stor betydelse för hur vi kommer att leva i framtiden. Inte minst hur framtidens fordon ska köras och drivas. En sökning på klimatförhandlingar på google ger 65 600 träffar, enbart på svenska. Hur många det skulle bli på alla språk kan man bara ana... Men att hitta sammanfattningar är inte lätt. Dock har den svenska Energimyndigheten lagt upp en bakgrund som kan vara användbar för att förstå vad det handlar om. Hotet om klimatförändringar uppmärksammades i slutet av 1980-talet av världens meteorologer. Världsmeteorologiförbundet (WMO) och FN:s miljöprogram (UNEP) initierade 1988 den internationella klimatpanelen (IPCC) vars syfte var att samla kunskapen om växthusgaseffekten och de förändringar som människan bidragit till genom utsläpp av växthusgaser. Förhandlingar började 1991 i en internationell förhandlingskommitté (INC) inom vilken man ville förbereda en konvention. FN:s ramkonvention om klimatförändringar UNFCCC (United Nation Framework Convention on Climate Change) antogs i Rio de Janeiro 1992. Konventionens mål är att koncentrationen av växthusgaser i atmosfären stabiliseras på en nivå som inte innebär en farlig störning av klimatsystemet. Konventionen trädde i kraft under 1994. Därefter har det hållits en rad möten som ledde fram till Kyotoprotokollet. Fler möten resulterade i att den politiska uppgörelsen från Kyoto omsattes till juridiskt bindande text. Därefter har klimatförhandlingarna präglats av ett mer tålmodigt arbete i tekniska frågor. Förhandlingar om klimatsamarbete för perioden efter 2012 började på allvar vid det första kombinerade konventions- och protokollmedlemsmötet i Montreal i Kanada i december 2005. Ambitionen var att utöka deltagandet till att inkludera stora utvecklingsländer som Kina, Indien och Brasilien samt att få tillbaka USA in i processen. Arbetet med en framtida klimatöverenskommelse förs i två spår, det så kallade konventionsspåret som tar avstamp i Klimatkonventionen och där alla världens länder ingår och det så kallade Kyotospåret där man diskuterar en fortsättning av Kyotoprotokollet och nya åtaganden om utsläppsbegränsningar för världens i-länder. Kartan för vägen fram till en ny klimatöverenskommelse finns beskriven i Bali Road Map 2007 och löper över två år, fram till Köpenhamn i december 2009. Viktiga element i förhandlingarna i en framtida klimatöverenskommelse är förutom mer långtgående utsläppsbegränsningar även anpassning till de klimatförändringar som redan sker, finansiering (både offentlig finansiering och finansiering genom växthusgasmarknaden), tekniköverföring samt hur avskogningen i tropikerna ska kunna begränsas. Sverige är ordförande för EU under andra halvan av 2009 och har utpekat klimatfrågan som ett prioriterat område. Statsminister Reinfeldt har i kontakter med andra länders ledare betonat klimatfrågans betydelse. Den globala ekonomiska krisen har påverkat diskussionsläget men klimatfrågans betydelse har inte minskat. Nyligen var det ett toppmöte i New York och enligt den svenske miljöministern Andreas Carlgren visade både Kinas och USA:s presidenter att de vill nå framsteg. När detta skrivs är det ytterligare ett klimatmöte, nu i Bangkok. Där hoppas man nå ett ambitiöst klimatavtal som i sin tur ska ligga till grund för FN:s klimatkonferens i Köpenhamn då det ska bli dags för ett internationellt avtal. Det ska bli intressant att se och höra vad man då kommer fram till.