EU-kommissionens transportvitbok leder till klimatpolitiskt självmål
-Kommissionen gör nu en kovändning och föreslår att en stadigt ökande andel av alla transporter över 300 km ska läggas på räls eller sjöfart, tillsynes oavsett vad det kostar. Järnväg och sjöfart är utmärkta transportsätt med sina styrkor, men att bortse från effektivitet, ekonomi, miljönytta, säkerhet och andra faktorer som styr transportköpares val i varje enskilt fall riskerar att sluta med klimatpolitiskt självmål och samhällsekonomisk blodpropp, säger Bertil Moldén, vd för BIL Sweden.
EU har hittills, vilket visades i halvtidsutvärderingen av vitboken år 2006, hållit sig till principen om effektiva transporter och avhållit sig från att utesluta eller favorisera ett transportsätt framför ett annat. Orsaken är svårigheten, för att inte säga omöjligheten, att förutbestämma vilket transportsätt som var och en ska använda för våra transportbehov år 2050, utan att allvarligt äventyra innovationskraft, teknisk utveckling och i längden själva de mål som man föresatt sig att uppfylla.
- Som det är idag betalar vägtrafiken redan ett högre pris per kg CO2 än övriga transportsätt, dessutom högre än rekommenderat i en studie som Kommissionen själv initierat. Detta bör räcka och bli över som styrmedel för att människor och organisationer ska fatta rationella beslut gällande transport och klimat, avslutar Bertil Moldén.
Transportsätten konkurrerar inte utan de kompletterar varandra…
Det är omöjligt att generalisera bästa transportsätt för hela samhällets transportbehov, vilket beror på att inget transportsätt automatiskt är bättre ur miljösynpunkt än andra. Detta kan tyckas som ett kontroversiellt påstående i den svenska debatten, som något enögt fokuserar på svenska drivmedel och energikällor, trots att marknaden för drivmedel och energi nu är gemensam för Europa. Det är dock en mängd faktorer som spelar roll för miljöpåverkan från den enskilda transporten, såsom fyllnadsgrad, fordonets storlek och vikt, ursprunglig energikälla, godsets energibehov för exempelvis kylning eller skydd, behovet av flexibilitet och besök hos olika mottagare – listan kan göras mycket lång.
Vid satsningar på infrastruktur måste beslutsfattare respektera transportköpares skiftande behov för att så långt som möjligt säkerställa att satsningarna blir samhällsekonomiskt, liksom miljömässigt, nyttiga. Fordonsbranschen välkomnar naturligtvis att vägtransporter bär kostnaden för sina externaliteter. Vi förväntar oss naturligtvis att övriga transportslag gör detsamma.
Att gods på väg framför allt transporteras kortare sträckor stämmer inte. Andelen korta och långa transporter på väg skiftar kraftigt inom EU 27, med en relativt hög andel mycket långa vägtransporter inom EU 12. Dessutom är det viktigt att påpeka att transportarbete uttrycks i tonkilometer, vilket är det traditionella sättet att mäta godstransporter. Korta vägtransporter utförs ofta med mycket hög vikt (exempelvis byggnadsmateriel till eller inom städer). Dessa transporter får då ett högre värde än de långa, mätt i vikt, varför det ibland kan verka som om lejonparten av godstransporterna på väg är kortare än 300 km.
Vid val av transport tar kunder idag inte minst hänsyn till flexibilitet och snabbhet. Säkerheten och punktligheten är aspekter som växer i betydelse med godsets värde. I takt med att ekonomin utvecklas ökar andelen gods med högre förädlingsvärde – gods som framför allt transporteras på väg eller med flyg.
Eftersom transportkostnaden ofta är en liten del av dessa produkters marknadsvärde så måste kraftiga subventioner alternativt samhällsekonomiskt förkastliga regleringar till för att ändra privata aktörers beteende. Det senare kan bli resultatet av EU-kommissionens senaste hugskott, allt för att tvinga fram en överflyttning som inte med automatik ger någon klimatnytta!
De senaste årens vintrar, då mängder av transportköpare vissa tider har haft vägtrafiken att tacka för att en framkomlighet överhuvudtaget har upprätthållits, visar med all tydlighet vikten av att kunna välja mer än ett transportsätt. Behovet av pålitliga transporter gör att företag som arbetar med små lager och ”just-in-time delivery” söker sig bort från regioner som inte tar detta på allvar. Järnväg är ett utmärkt transportsätt med sina fördelar, men att enbart satsa på järnväg för långväga transporter rimmar illa med samhällets behov. Försenade eller uteblivna leveranser betyder förlorade kunder. Jobb och tillväxt i regionerna vilar således på en robust infrastruktur. Branschen arbetar med innovativa, tillväxtfrämjande lösningar på miljöproblemen.
Våra företag arbetar dag för dag med lösningar för att åstadkomma ökad effektivitet och minskad miljöpåverkan från vägfordon. Nya innovationer är vad som krävs för att klara både klimatmålen och samhällsekonomin. En sund industripolitik är grundläggande för att klara både klimatmålen och den ökande konkurrensen från övriga världsdelar, som ännu inte bär lika tunga investeringar i ny miljöteknik. BIL Sweden instämmer därför i Stephen Odells uttalande att EU-politiken måste vara holistisk. Vi välkomnar lösningar på trängsel- och miljöproblem som samtidigt säkerställer fortsatt innovationskraft, tillväxt och arbete i Europa, genom att skydda konsumentens rätt till rationella val av transporter även i framtiden.
