Lamborghini Aventador LP700-4: Supersportbil klar till attack!
Richard Hammond från Top Gear var euforisk när han testade Lamborghini Aventador. När The Stig körde den nya supersportbilen på deras världsberömda flygfältsbana, så spöade den hela bunten av supersportbilar och sportbilar som Keonigsegg, Bugatti Veyron Super Sport, Maserati MC12, Ferrari Enzo och Ferrari 458. Den “gamla” Murcielago SV får se sig slagen med två och halv sekund, dvs. En evighet på bana…
Jag är precis lika imponerad eller rättare sagt tagen. Vilken j-kla bil! Med Aventador har Lamborghini presenterat en av de värsta och mest kompetenta av all supersportbilar.
Många hade väntat sig att Murcielago´s ersättare skulle mjukna i formen och följa den allmänna trenden med mer snälla och runda former och kanske inte vara så uppkäftigt i sin framtoning. Allt för att smälta in i de finare salongerna. Men ack så fel vi hade, och ack så rätt det blev. Lamborghinis chefsdesigner Felippo Pelini sket helt enkelt i all form av blygsamhet och känner förmodligen inte till jantelagen. Han struntade i att Stealthplanet F-117A Nighthawk ringde och ville ha tillbaka sin kantiga design. De uppkäftiga lamporna i Y-design är förmodligen lånade av utomjordlingen i filmen Rovdjuret med Arnold Schwarzenegger i huvudrollen.
Aventador som sin vana trogen lånat namnet från de främsta tjurarna på Saragossa Arena i Spanien, skulle helt enkelt vara unik och inte likna något annan sportbil. Ingen kan säga emot det..!
Stoltheten lyser
När jag besöker Lamborghini-fabriken i Sant´Agata Bolognese så lyser stoltheten i samtliga medarbetare. Den nya Lamborghinin har de byggt och utvecklat själva, självklart under överinseende från storebror Audi som även öppnat dörrarna till många av sina underleverantörer och bidragit med mycket av aluminiumtekniken. Men faktum kvarstår, Aventador är till 80 % är utvecklad av italienarna själva, V12-motorn på 6,5 liter som levererar 700 hästar vid 8250 varv är helt nyutvecklad och byggd på fabriken liksom även robotväxellådan. Vikten på aluminiummotorn är 235 kilo och lådan endast 79 kilo. Den sjuväxlade ISR-lådan (som står för Independent Shifting Rod) är faktiskt ett underverk i sig själv. Växlingarna tar endast 50 millisekunder vilket bara är 25 millisekunder långsammare än en Formel 1-bil men 10 millisekunder snabbare än Ferrari 458. Växlingarna sker inte i serie som i en konventionell låda, utan när en växel används ligger nästa redan i klar att ta över, vilket den gör så snart den aktuella växeln kopplas från. Den mekaniska inverkan vid en upp- eller nedväxling blir därför minimal och dessutom går det väldigt snabbt att skifta växel även när man vid inbromsning och nerväxling hoppar över någon växel. Växellådan har tre olika lägen. Strada, som är ett helautomatiskt läge. Sport för tuffare körning med blixtsnabba växlingar och så naturligtvis Corsa som är läget för bana vilket också innefattar Launch Control för optimerad acceleration. För Sport och Corsa läget växlar man med paddlar framför ratten.
Flera svenska komponenter
Fyrhjulsdriften kommer från svenska Haldex som levererat en helt ny typ av differential. Andra svenska komponenter är oljekylare från Setrab och de liggande stötdämparna från Öhlins.
Aventador har precis som Formel 1-bilarna en monocoque i kolfiber som bildar ett oerhört starkt skal runt själva kupén som i sin tur är ihopbultad med en främre och bakre ram helt i aluminium. Monocoquen väger bara 147 kilo och alltihop tillsammans utan hjulupphängning och drivlina väger endast 229,5 kilo. Starkt, sanslöst lätt och oerhört vridstyvt på samma gång.
Allt runt Aventador handlar naturligtvis om siffror, men på pappret borde den inte vara så snabb som den är. 0-100 km/h tar endast 2,9 sekunder, vilket bara är 0,4 långsammare än Bugatti Veyron SuperSport som har 500 hästkrafter mer än Lamborghinin. Samtidigt väger Aventador 300 kilo mindre och har fyrhjulsdriften att tacka den goda prestandan för. Viktfördelningen är 57 % bak och 43 % vilket verkar fungera alldeles ypperligt på bana vilket The Stig också bevisade.
Som ett attackflygplan
Väl bakom ratten finner man sig snabbt hemma, även långa förare får plats och det är inte svårt att hitta en bra sittställning i specialstolarna med kolfiberstomme från Sparco.
Startknappen finner man under ett lock precis som på stridsflygplan. Ett tryck på startknappen väcker den 12-cylindriga motorn som ryter till på 3500 varv, ungefär som att tala om att den är beredd att slunga iväg dig vart som helst…
Vi får inte chansen att prova toppfarten på 350 km/h fullt ut denna gång, men kan bara konstatera att den inte gör någon besviken i någon fart. I Strada-läget är Aventador snäll som ett lamm (nåja), men i alla fall beskedlig och lättkörd. I Corsa-läget däremot slås växlarna i så hårt att man närmast tappar andan. Med ett brutalt vrål och rå ursinnig kraft slungas jag och bilen iväg. Känslan av attackflygplan är det närmaste man kan komma samtidigt som det är en fantastiskt välbalanserad sportbil. Fyrhjulsdriften gör att kraften hamnar i marken och hjälper till att rikta upp besten så den hamnar där nosen pekar. De nästan 4 decimeter stora keramiska bromsarna ser till att få stopp när det behövs.
Efter en åktur är det trist att konstatera att det redan är över ett års väntetid när man beställer supersportbilen, och att prislappen på tre miljoner kronor decimerar antalet kunder i Sverige.
Jag kollar mitt bankkonto som liknar en binär programmeringskod, ettor och nollor men i fel ordning. Nollorna kommer före ettorna, fast jag helst hade önskat att det var tvärt om. Tänk att ordningen på siffrorna kan spela så stor roll. Har hört att man kan sälja lite organ. Hellre sitter jag i en Aventador utan njurar, lever och en lunga än att inte göra det alls med alla organ i behåll…
Lamborghini Aventador LP700-4 är den mest kompletta supersportbilen som någonsin tillverkats, basta!
Av Torbjörn Lannemar
