Buskepsen
Ända sedan den kom har Mini Cooper fått beröm för sina köregenskaper som ger gokartkänsla bakom ratten. I sin strävan att erbjuda den optimala busbilen har Mini nu slängt ut baksätet och sänkt taket. På scenen – Mini Cooper Coupé.
Det finns vissa bilar som gör en glad. Man kommer på sig själv med ett leende bakom ratten och ser fram emot att få åka en sväng helt i onödan. Mini Cooper Coupé är en sådan bil. Den hör till typen av bilar som går utanför rådande konventioner, då allt blir så mycket roligare.
För trots att runtomsikten är usel, och föraren får luta sig fram över ratten för att se trafiksignalerna, gillar man det. Och trots att du verkligen bara kan ta med dig en kompis på lunchen (för att någon övertänd designer kom på att bilen ska se ut som att den har en hjälm på sig) gillar du det också.
Bilens kepsliknande tak är en smart idé som gör en redan busig bil snäppet knasigare vilket skapar en känsla av leksaksbil och gör att den där efterlängtade körglädjen infinner sig. En känsla som står utanför allt sunt förnuft och ekonomiska kalkyler. Ett ord som vinner i längden över biltillverkarnas siffror om processeffektivitet och flöden.
Mini har helt enkelt skapat en busbil – som gjord för det polisen kallar för aggressiv körning. Ett samlingsnamn för en rad olika trafikbrott, till exempel slalomkörning, körning över heldragna linjer och självklart fortkörning. Ett område som polisen satsar extra resurser på att stävja i detta nu. Att det är just då Mini lanserar sin nya Cooper Coupé är ju olyckligt för den inbjuder tyvärr till precis allt det där.
En aktiv spoiler på bakluckan gör inte saken sämre. Den åker upp i farter över 80 km/tim och ner i farter under 60 km/tim. Kul detalj som vi aldrig hittat på en bil från BMW tidigare och på Minis kupé skapar den 40 kilo extra marktryck. Kupén delar för övrigt chassi med Cooper Cab och väger därför 25 kg mer än en vanlig Cooper med lite mer vikt på framvagnen.
Under huven på vår testbil hittar vi en dieselmotor på två liter och ett vridmoment på 305 Nm vilket får bilen att skutta fram i stadstrafik. Men just valet av diesel i en bil som denna känns inte helt rätt.
Visst är dieselbränsle högsta mode i dagsläget men i Cooper Coupé har man inte satsat tillräckligt på att ljudisolera den knattrande motorn som får arbeta ordentligt i den svenska vinterkylan.
Ljudnivån inuti bilen är förvånansvärt hög och gör att premiumkänslan från den i övrigt fräcka inredningen får sig en törn. En bensinmotor går tystare och har en lugnare karaktär mellan motor och låda som passar bilen bättre med en koppling som inte hugger som en kobra och snabbt tappar ork på höga varvtal. Ett bensinalternativ finns och är på 1,6 liter med 184 hästkrafter.
Mini Cooper Coupé kostar över 50 000 kronor mer än en vanlig Mini Cooper och som vanligt tar BMW bra betalt för allt extra. Till exempel 1 200 kronor för en regnsensor och 400 spänn för att kunna koppla ur airbagen på passagerarsidan.
Bortsett från dyra tillbehör som borde vara standard så lever bilen verkligen upp till sin design. Den biter sig fast i kurvor och beter sig nästan överstyrt trots sin framhjulsdrift. Chassit är stabilt, styrningen direkt och motorn pigg. Du får det du ser helt enkelt.
Kalla den gärna för dyr och onödig, men vad du än gör – kalla den inte för tråkig.
Klas Skarin
