Den nya regeringen måste förstå fordonsindustrins betydelse
Inför valet lovade Socialdemokraterna ett bättre industriellt fokus samt satsningar på industrin och dess tjänstenäring. Därför är det viktigt att regeringen går från ord till handling. Att frågan lyfts ordentligt, att den utlovade industrikanslern tillsätts, att ett innovationsråd inrättas, att riskkapital finns och att framtida kompetenstillförsel tryggas.
Tillsammans handlar det om att säkerställa svensk industris konkurrenskraft och att vi fortsatt har tillväxt och välfärd. Kort och gott handlar det om mat på bordet och tak över huvudet även i framtiden.
Men plötsligt får vi illavarslande signaler från regeringskansliet och näringsdepartementet. Dessa rör det statliga riskkapitalet.
Våren 2009 sjösattes Fouriertransform, ett statligt finansierat riskkapitalföretag med uppgift att investera i fordonsindustrin. Men högt uppsatta avkastningskrav på kapitalet, 3 miljarder kronor, gjorde att uppdraget breddades 2013 till ”industri”. Enligt vår mening är både avkastningskravet och den nuvarande inriktningen, breddningen fel. Mycket kan förklaras med att Fouriertransform agerar och är bemannat som vilket annat svenskt riskkapitalbolag som helst.
Förstår inte regeringen mekanismen kring fordonsindustrin som lokomotiv för svensk teknikindustri?
Låt oss för en stund blicka tillbaks till varför Fouriertransform skapades och fick sitt uppdrag, inriktning.
Det var i anslutning till finans- och fordonskrisen 2008-2009, som näringsminister Maud Olofsson fattade beslut om att skapa ett riskkapitalbolag för att ta till vara på goda idéer, gärna hållbara, som skulle stärka svensk fordonsindustris internationella konkurrenskraft.
Parallellt sjösattes även ett strategiskt forsknings- och innovationsprogram för fordonsindustrin, FFI med innovationsmyndigheten Vinnova som huvudman. Statens andel i FFI är max 450 miljoner kronor per år (vilket ska jämföras med att staten nyligen beviljade och mångdubbelt större stöd till life science).
Till grund för besluten låg bland annat den utredning som Finanspolitiska rådet gjorde under finanskrisen. I den fastslogs att landet har tre strategiskt viktiga, teknikintensiva industrinäringar som är innovationsdrivande samt skapar exportintäkter och sysselsättning; fordonstillverkning, IT/telekom och läkemedelstillverkning.
Det unika för dessa tre är att vi inom landets gränser har egen forskning och utveckling samt företag som kan skapa slutprodukten. Vi kan utveckla och tillverka kompletta bilar, IT- och telefonsystem samt läkemedel.
Ytterst få länder har denna förmåga. Och ser vi till landets storlek, saknas motsvarighet.
Men för att detta ska fungera, att det ges rätt förutsättningar, krävs att det finns tillgång till riskkapital som kan hjälpa till att finansiera från steget när tillämpad forskning och utveckling ska realiseras i ett företag som tjänar pengar och som ger sysselsättning.
Därför är det med oro som det samlade svenska fordonsklustret tar del av uppgifter om att Fouriertransform ska ändra inriktning ännu en gång eller splittras upp.
Det känns inte rätt, särskilt när alla inom fordonsindustrin har tagit del av de offensiva framtidsplaner som svenska fordonstillverkare och systemleverantörer presenterat.
Det är nu - om någonsin - som det är viktigt att det finns riskvilligt kapital. Riskkapital som kan få de frön som svenska innovatörer sått att växa, för att slutligen slå ut i blom som en internationell aktör inom fordonsindustrin.
Nu måste Fouriertransform styras upp i rätt hjulspår. Att bolagets styrelse och operativa ledning stärks upp med specialister samt att de orimligt höga avkastningskraven övervägs eftersom de inte tillåter några direkt riskfyllda investeringar.
Vi vill åter se ett Fouriertransform som har 3 miljarder kronor för riskvilliga investeringar inom det unika svenska fordonsklustret.
Fredrik Sidahl Per-Ewe Wendel
VD FKG Ordförande FKG
Bild på Fredrik Sidahl och Per-Ewe Wendel, FKG.
