Så kan morgondagens vattenbilar se ut
– Det är viktigt att studenterna inte bara jobbar akademiskt med olika teorier utan också får chansen att lösa verkliga problem. Att tussa ihop blivande industridesigner från Konstfack med blivande ingenjörer från programmet Marina system på KTH är också en god idé, de kommer ändå att jobba tillsammans i arbetslivet längre fram, berättar Anders Rosén, universitetslektor på institutionen för farkost och flyg vid KTH.
Han har varit handledare för studenterna och berättar att studentprojektet har gått ut på att göra en förstudie i form av design av en rad olika fordonskoncept och sedan utvärdera och utforska dessa. Klassiskt uppfinnande, helt enkelt.
Sex studentgrupper har alltså skapat varsitt amfibiefordon, en sorts vattenbil. Det är en liten eldriven bil där det finns begränsningar i form av motoreffekt och yttre dimensioner.
– Tre är gjorda för persontransport och tre för att frakta gods. Vi tweakade så att säga konceptet en smula eftersom studenttävlingen enbart gällde transporter på land. Det fanns dock inget i reglerna som sade att sjötransporter inte var ok, säger Anders Rosén.
Den bil som enligt Anders Rosén lyckades lite bättre än de andra går under namnet Aquair.
– Den här studentgruppen gjorde en ganska fri tolkning av uppgiften att ta fram en farkost för godstransport. Aquair skulle bland annat kunna användas av Stockholm stad för provtagning, till exempel av luft och vatten, något som staden redan gör på andra sätt. Sedan skulle bilen kunna visa upp resultatet i realtid. Aquair skulle kunna vara en informationsplattform, helt enkelt, och upplysa medborgarna om luft- och vattenkvalitet. Men också informera om att dessa mätningar förekommer, säger Anders Rosén..
Provresultatet visas på karossens sidor och Anders Rosén säger att marintekniskt är fordonen mycket intressanta med olika spännande tekniska lösningar för att komma runt en del av de begräsningar som tävlingen medför.
– Begränsningarna gäller dock bara på land. Därför fälls delar av taket ner och blir pontoner på vattnet. Farkosten blir mycket bredare på vatten än på land. Studenterna var under projektet i kontakt med Stockholms Stad som uttryckte att de skulle vilja ha en sådan här vattenbil, säger Anders Rosén nöjt.
Fler studentgrupper har kommit på olika roliga lösningar för framdriften. Rent idémässigt är det intressant med till exempel integrerad propeller i bakhjulsnavet. Det blir lite James Bond över det hela, menar Anders Rosén och skrattar.
Förutom begränsningarna rörande vattenbilens storlek och effekt har det även funnits andra utmaningar. Som hur man signalerar att det är en amfibiebil när fordonet rullar på land, vilket är viktigt. En frågeställning har också varit att fundera ut vad godstransporter på vatten
innebär.
– Studenterna har även funderat över om vattenbilarna skulle kunna användas till utkörning av varor. Till exempel kan ju tangentbordet eller skärmen till datorn gå sönder. Då kan man ringa Webbhallen och beställa ett nytt, och sedan få det utkört. En av studentgrupperna tittade på en sådan lösning, berätta Anders Rosén.
Hur realiserbara är de sex projekten?
– Några av dem är absolut möjliga att förverkliga. Studenterna har också fått lära sig att analysera olika verkliga situationer och problem, som hur kollektivtrafik och vanliga bilar kan använda sig av sjövägen för att ta sig fram. Det är också analyserna i sig som lett fram till dessa fordon som varit extra bra, säger Anders Rosén.
Han tillägger att studentprojektet inneburit en stor utmaning så till vida att studenterna inte kände varandra när projektet började och att de sedan under extremt kort tid skulle formera sig och vara kreativa.
– Det är inte helt enkelt att skapa ett fordon under dessa förutsättningar, men en nyttig erfarenhet, säger Anders Rosén.
De sex vattenbilarna heter MOBI, Maria, Proteus, Fibi+, Tetrapod och redan nämnda Aquair.
