Supersportbilen Huracàn LP-610-4 En fullträff från Lamborghini
Det finns åtskilliga favoriter som står sig bra, men teknikutvecklingen förändrar bilarnas prestanda och flyttar gränserna från det närmast omöjliga till fullt möjligt.
Just exakt så är det med Lamborghini Huracàn som ersatte Lamborghinis storsäljare Gallardo. Den är inte bara ett snäpp bättre, utan snarare tio. För att nu leva som lillebror till Aventador så gör den det med den äran, den är nämligen lika snabb på allt utom möjligtvis på bana. Men då måste storebror köras av någon som kan den utan och innan, för Aventador är mycket svårkörd när det närmar sig gränsen – eller helt livsfarlig om man så vill. När det väl släpper så finns det inte mycket att göra!
Huracàn fick ganska snart kritik för att vara för lite sparsmakad i sin design och för lite Lamborghini. Tuffa tester på bana pekade också på att den var aningen understyrd. Men hallå, kom igen! Vilken supersportbil är inte ”lite” understyrd?
Faktum är att Lamborghini Huracàn kör skiten av det mesta på racerbanan, trots att den faktiskt är tillverkad för att säljas i stor volym till köpare som aldrig någonsin ens har ambitionen att komma i närheten av någon bana.
Men jag ger mig inte där, för jag hade nämligen förmånen att köra Huracàn på Monza ihop med både Gallardo och största konkurrenten Ferrari 458 Italia. Att Gallardo inte har en chans är en sak, men Ferrarin har da facto inte en sportmössa, och det har ingenting att göra med körskicklighet eller att jag har x antal varv på Monza innanför västen sedan tidigare, även om jag naturligtvis helst skulle vilja att det enbart beror på det..!
Lamborghinin´s fyrhjulsdrift flyttar effektivt gränsen för det omöjliga till precis inom räckhåll. På pappret säger siffrorna en sak, men i verkligheten blir det en helt annan pilsner. Huracàn blir med sina 10,6 sekunder på kvartsmilen i verkligheten snabbare än Ferrari 458 Italia, McLaren 650S och MP4-12C, Nissan GT-R Nismo och Porsche Turbo S. Även 0-100 km/h tar den alla utom Porsche Turbo S, men på bana får även Porschen se sig slagen av formidabla Huracàn.
Växellådan har precis som i Aventador tre olika lägen via Anima-knappen på ratten, men detta är dock en helt nyutvecklad sjuväxlad dubbelkopplingslåda, Doppia Frizione, som är helt fantastisk ger klockrena och hypersnabba växlingar. Det finns nog inte en bättre växellåda i en supersportbil idag.
Strada, som är ett helautomatiskt läge, Sport för tuffare körning med blixtsnabba växlingar och så naturligtvis Corsa som är läget för bana vilket också innefattar en helt perfekt avvägd Launch Control för optimerad acceleration och kurvtagning.
Jag provar först banläget Sport men det finns ingen tendens till att tappa kontrollen trots att bakvagnen tillåts släppa något, några gånger blinkar ESP-lampan till men det är allt. Inte ens när jag provar Corsa-läget som är gjort för bankörning, blir det minsta besvärligt. När bakändan glider ut rattar jag snabbt emot, men ändå känns det som att ESP-systemet redan gjort det som behövs. Mina motreaktioner känns faktiskt helt överflödiga. Tack vare fyrhjulsdriften och att de olika körprogrammen ändrar ingripandet från ESP-systemet så blir körningen tämligen odramatisk hur man än provocerar bilen.
Allt sker tack vare Lamborghini Piattaforma Inerziale som räknar ut vad bilen ska göra utifrån hur den körs, som direkt styr och korriderar de elektromagnetiska stötdämparna från Öhlins och den variabla styrningen som samtidigt minskar antalet rattutslag till hälften. Men valet av körprogram ändrar också gasrespons, motorljud, växlingshastighet, kraftfördelningen av fyrhjulsdriften och så naturligtvis graden av ESP-ingripandet.
I grunden är Huracàn bakhjulsdriven men via den elektroniskt styrda fyrhjulsdriften från Haldex ändras kraften steglöst till 30% fram vid normal körning och ända upp till 50/50 när det är halt.
Tack vare den mycket sensibla traction-kontrollen går det att kliva på gasen mycket tidigare innan utgången av kurvorna. Det tar några varv att finna ut hur tidigt, men belöningen kommer direkt och på vardera av de tre raksträckorna på Monza inklusive Curva Grande når jag precis under 300 km/h och jag kommer ikapp och passerar minst en Ferrari 458 Italia per varv.
Bromsskivor i kolfiber är standard och de 380 mm stora skivorna bromsar mycket effektivt utan att mattas.
Ska man gnälla så hade jag gärna suttit lite lägre ner även om det inte är några problem att hitta en bra körställning i de mycket sköna och perfekt skålade stolarna i Alcantara. Interiören är formidabel och Huracàn har fått ett välbehövligt lyft från numer pensionerade Gallardo och påminner väldigt mycket om Aventador i sin design.
Utseendemässigt exteriört kunde den varit mer uppseendeväckande på välkänt Lamborhinimanér, men jag är övertygad om att den vinner i längden. Hörde någon säga att det redan var sålt över 3000 bilar!?!
Nu är både Super Tropheo, Spider och GT3-modellen lanserad, men vänta bara, teknikerna i Sant´Agata Bolognese vässar säkerligen alla pennorna för en Supperleggera och en SV-modell, så det kommer garanterat att finnas en version för alla önskemål och behov.
Mitt eget behov är just nu bara sådär strax över 1,8 miljoner kronor, dvs en dryg miljon mindre än för Aventador, men till dess att jag fått ihop den nätta summan så kan jag tänka mig att trösta mig med att få köra Huracán GT3 på bana, bara för att mildra begäret en aning.
Hjälp mig, någon!!!
Av Tobbe Lannemar (text & foto)
