En liten fundering över en kopp kaffe på farstukvisten här ute på skärgårdsön. Detta efter bråda dagar i ett pulserande Bryssel bland EU-parlamentariker, EU-kommissionärer och EU-tjänstemän. Kostym- och dräktklädda personer nästan uteslutande endast andas inåt.

Med spänning har vi inom motorbranschen i dagarna tagit del av en rödgröna regeringens proposition ”En sammanhållen politik för Sveriges landsbygder – för ett Sverige som håller ihop”. Det är intressant och bra att nya pengar ska tillföras från finansminister Magdalena Anderssons skattkista till landsbygden via landsbygdsminister Sven-Erik Buchts dedikerade plånbok.

Ska hela Sverige leva, är det onekligen viktigt med en sammanhållen politik för den svenska landsbygden, en politik byggd på likvärdighet mellan stad och land. Enligt samhällsplanerare är Sverige ett av de länder inom EU som har den högsta urbaniseringstakten. Sveriges 10 största kommuner växer i en hemskt takt på landsbygdens bekostnad. Framför allt är det inlandet som drabbas när de yngre lämnar det för studier, arbete/karriär och ett allmänt, enligt dem, rikligare liv.

För att kunna bo och verka på landsbygden är det ett krav att ha körkort och nästan ett måste att ha äga eller att ha tillgång till en bil för att vardagspusslet ska gå ihop. Säg att bilberoendet är 100 procent för att klara den vardagliga mobiliteten, vilket är en avsevärd skillnad jämfört med storstaden med fungerande kollektivtrafik och andra transportalternativ. I Sveg finns, som bekant, ingen tunnelbana.

Det är bra med en översyn av reseavdrag – ett avdrag som borde utvecklas ytterligare enligt min mening – kanske till ett generellt mobilitetsavdrag för glesbygdsboende, ökad befrielse från koldioxidskatt på diesel till maskiner, fler platser på yrkesutbildningar, ökat vägunderhåll, satsning på företagsklimat och inte minst bredband. Allt är väsentligt för att hela Sverige ska leva. Man stöder drivmedelsstationer och permanentar bidrag till lanthandeln.

Men minst lika väsentligt för en levande landsbygd är bilen och den fria mobiliteten. Den står för tillväxt.

I regeringsförslaget betonas vikten av att behålla och utveckla kommersiell service på landsbygden – den ska vara likvärdig. Därav vill jag lägga fram några hårda fakta som kanske kan vara ett horn i sidan på dem som befolkar departementen på Mäster Samuelsgatan.

På drygt 10 år har 1600 bilverkstäder försvunnit i Sverige, framför allt är det små allbilverkstäder på landsbygden som tvingats slå igen. Nu hotas kvarvarande 3600 och framför allt de små landsbygdsverkstäderna av ogenomtänkta EU-beslut. Det är beslut som kan innebära att de utestängs från tillgång till bilens digitala innehåll i realtid. Detta är när fordonstillverkarna vill ta makten och ge sig själva bestämmanderätten över bilens digitala innehåll. Samtidigt försöker de blockera frågan om kravet på att varje bil ska ha en OBD-kontakt, bilens USB-port. Något som är väsentligt för att kunna utföra service och reparationer fackmässigt.

Sven-Erik Bucht är minister på Näringsdepartementet som har närings- och innovationsminister Mikael Damberg som övergripande ansvarig.

Därför är det intressant att fundera lite över hur de tänker på detta departement, inte minst i viktiga frågor, som bilverkstadstjänster som berör bil- och transportberoende landsbygdsbor. Hittills har både ansvariga politiker och beredande tjänstemän valt att inta en passiv linje. Detta aktiva val kan ses som att de ger det fordonsindustriella komplexet ett ”carte blanche” att styra över vem som ska kunna underhålla och reparera en bil. Således ställer sig den landsbygdsvurmande regeringen – stick i stäv – med sin egen politik bakom en försämring av den kommersiella servicen på landsbygden.

I de riktlinjer som kompletterar EU:s förordning 461/2010 kring motorfordonsunderhåll framkommer det att teknisk information (RMI) ska finnas att tillgå för verkstaden i ett för den tillgängligt format. Detta för att säkerställa en fackmässig reparation, en reparation som är trafiksäker och som inte har någon negativ inverkan på miljön.

Enligt min mening är det en misslyckad landsbygdspolitik om inte regeringen ställer sig bakom verkstädernas och de fria företagarnas rättigheter att kunna konkurrera på marknaden och framför allt förmågan att tillhandahålla livsviktig samhällsservice.

Statsministerns uttalande i vid presentationen av regeringspropositionen: ”när storstadsbor ska åka ut och kanske få koppla av på landsbygden då måste det fungera där”, kan bli ett lika verklighetsfrånvänt magplask för glesbygdsborna som hans företrädares, Fredrik Reinfeldt, dödförklaring av den svenske industriarbetaren i Davos 2013 för den svenska industrin. Det är viktigt med en korrekt och sammanhållen Sverigebild!

Det behövs en ny kurs för landsbygden – för ett Sverige som håller ihop! Även jag, här på min skärgårdsö vill ha möjlighet att få min bil servad eller reparerad, ty utan bilen stannar inte bara mitt liv utan även Sverige.

Stockholms skärgård 2018

Christer Liljenberg

Ordförande Sveriges Bildelsgrossisters Förening

Vice Ordförande FIGIEFA