Lennart Erikssons pappa var professor i kemi och hans intresse smittade av sig på Lennart. Det i kombination med ett miljöintresse har gjort att Lennart redan på 1990-talet började lägga en del av sin arbetstid på familjeföretaget Macserien på att titta på hur man skulle kunna förbättra reningen av avloppsvattnet från fordonstvättar och verkstäder. Macseriens kärnverksamhet är fortfarande försäljning av tvättkemikalier till industrin och fordonsbranschen.

– I mitten på 1990-talet kallade chefen för Stockholm Vatten – det kommunala bolaget som sköter avloppssystemen och färskvattenförsörjningen i Stockholm – till sig bland annat företag som jobbade med fordonstvättar i någon form. Vi var också inbjudna till det mötet eftersom vi var en av flera leverantörer av tvättkemikalier, berättar Lennart.

– Chefen sade att ”vi klarar inte av att rena stockholmarnas vatten, vi måste göra någonting åt det här, det släpps ut alldeles för mycket nafta, bensin och andra giftiga produkter . Det förgiftar avloppsslammet”.

– Så sade hon att antingen gräver vi upp hela Sverige och lägger ner två separata avloppssystem – ett för hushållen och ett för industrier och liknande. Eller så måste vi stoppa utsläppen vid källan. Och det innebar att exempelvis verksamheter som verkstäder och fordonstvättar inte skulle fortsätta att släppa ut sitt avloppsvatten.

– Så under de här åren så började vi titta närmare på vad det egentligen är man släpper ut från en verkstad och biltvätt.

På 1990-talet bestämde sig många kommuner för att man skulle stimulera användningen av miljömärkta tvättmedel i biltvättarna. I Göteborg gick man ännu längre, berättar Lennart:

– Där beslutade man 1995 att alla biltvättar i kommunen under en månads tid enbart skulle använda miljömärkta tvättprodukter, och sedan skulle man studera effekten på vattenreningen. Och vi var med och jobbade på tre bensinstationer i Göteborg när man genomförde försöket. Det blev inte alls så stora förbättringar som man hade hoppats på.

Varför?
– Problemet var att biltvättarnas oljeavskiljare inte kunde fånga upp alla föroreningar som kom från bilarna – bränsle- och oljerester, gummirester och metallpartiklar från bland annat bromsar och dubbdäck – och att inte heller de kommunala reningsverken hade kapacitet att fånga upp alla föroreningar från biltvättarna.

– Från 1993 fram till 1997 provade vi på Macserien ett flertal olika vattenreningsmetoder, jag plöjde ner miljonbelopp på detta.

Så småningom fastnade Lennart för en reningsteknik som använts inom industrin i många år och som bygger på att avloppsvattnet destilleras och tungmetaller och andra föroreningar samlas upp och avskiljs i oljeavskiljaren och att slammet skickas för deponi. Den stora skillnaden var att lösningen inte innehöll något avlopp, eftersom avloppsvattnet renades till dricksvattenkvalitet och kunde återvinnas.

På 1990-talet beslutade Naturvårdsverket att införa en maxgräns för hur mycket avloppsvatten som fick släppas ut för varje tvättat fordon, som en åtgärd för att minska utsläppen av bland annat tungmetaller från fordonstvättarna. Samtidigt satte myndigheten upp ett mål om att alla fordonstvättar i Sverige skulle ha installerat ett slutet system för avloppsvattnet, det vill säga ha 100 procent återvinning av tvättvattnet, berättar Lennart.

– Några som inte gillade det här bedrev stenhård lobbying eftersom man ansåg att det skulle vara konkurrenshämmande att Sverige ensidigt skärper sina krav på vattenrening. Sedan blev det tvärstopp för allt vad skärpta krav på vattenrening heter. Naturvårdsverket fick backa och det skulle vara upp till kommuner att ställa krav på näringsverksamheternas vattenrening. Så vi fick i praktiken lika många olika regelverk för vattenrening som antalet kommuner i Sverige.

2002 fick Macserien 3,5 miljoner kronor och i uppdrag av EU i ett LIFE-projekt för att utveckla en helsluten anläggning för vattenrening.

– 2003 invigdes den anläggningen på en Preem-station i Gävle. Vi hade gjort allt vi kunde göra för att få bästa möjliga vattenrening på den biltvätten, men det var ingen som stod och applåderade.

Varför inte?
– Det var mycket skepsis mot den nya tekniken. Det här var ett helt nytt sätt att bygga avloppsrening på. Att återanvända avloppsvatten och rena det i stället för att skicka det till reningsverket – många tyckte nog att det verkade bakvänt.