Ledare #36: Vägnätet är samhällets blodomlopp
Trafikverket har beslutat att sänka hastigheten på 111 mil väg runt om i landet. De nya föreskrifterna träder i kraft den 4–6 november och då börjar också omskyltningen.
Alla vägsträckor som får sänkt hastighetsgräns saknar mitträcken och har mycket trafik, enligt Trafikverket. Nio mil får dessutom höjd hastighet, en följd av att man har satt upp mitträcken. Därmed ska man kunna gasa på utan att riskera en frontalkrock med mötande trafik.
För det är just det som anges som skäl, att rädda liv. Den här gången handlar det alltså inte om miljön, utan om säkerheten.
Sandra Nordahl, enhetschef på Nationell Samhällsplanering på Trafikverket, förklarade i Ekot att "80 kilometer i timmen är den maximala hastighet där två personbilar, av hög säkerhetsstandard, klarar en kollision utan alltför allvarliga konsekvenser".
Reaktionerna var förutsägbara. Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande, NTF, klappade händerna och generalsekreterare Marie Nordén sade att det var ett nödvändigt beslut för att rädda liv.
Motorbranschens Riksförbund, MRF, slog bakut och informationschefen Charlie Magnusson pekade på de samhällsekonomiska konsekvenserna av att förlänga restider. M Sveriges kommunikationschef Heléne Lilja gormade om att Trafikverket borde förbättra vägarna i stället för att sänka hastigheterna.
Och de har så klart rätt allihop. Vill man att folk inte ska köra ihjäl sig får man sänka hastigheten och därmed den rörelseenergi som frigörs vid en kollision. Men det är också dåligt för samhällsekonomin, när miljoner ackumulerade timmar slösas bort i trafiken och visst kunde man önska att Trafikverket lade mer pengar på vägunderhåll.
Men det är ju inte Trafikverkets fel att det ser ut som det gör. Vi bor och kör bil i ett vidsträckt och glest befolkat land och per capita är kostnaden för ett välunderhållet vägnät stötande stor i Sverige. Inte hjälper det heller att bilismen genom skatter ska finansiera andra transportslag, som från politiskt håll ses som mer önskvärda eller moraliskt försvarbara. Eller vad det nu kan vara.
Somliga hade nog helst sett en sänkning av hastighetsgränsen till noll. Vips skulle man vara kvitt alla problem. Ingen skulle omkomma i trafiken. Inga utsläpp skulle äga rum. Och vägunderhållet skulle inte kosta en krona.
Men det är inte ett alternativ. Hela det moderna samhället är beroende av att de människor den består av kan förflytta sig, att gods och grejer kommer dit de ska. Utan ett fungerande blodomlopp dör samhällskroppen.
Så man får se Trafikverkets hastighetssänkningar som ett symptom på någonting annat. Vi behöver större omsorg om vårt vägnät från den politiska maktens håll. Men tills det sker får vi nöja oss med några sänkta hastighetsgränser som kanske kan bespara oss ett och annat dödsfall.