Ledare #32: Nu kommer kineserna
Fortfarande en bit in på 1990-talet kunde man höra det: japanerna, de har usel kvalitet. Konstruerade för att hålla max ett visst antal mil, sedan brakar de ihop. Skräp. Annat var det med hederlig svensk industrikvalitet från Torslanda eller Trollhättan. Kanske kunde man sträcka sig till att en tysk kunde göra jobbet lika bra. Men mer fjärran tillverkare? Aldrig i livet.
Tiden gick och japanerna knotade på. De höll ett visst antal mil, och sedan lika många till. De glömde helt bort att gå sönder och snart stod det klart för alla och envar att japaner, de håller en kvalitetsnivå som andra bara kan drömma om.
I dag kivas Volkswagen med Toyota om vem som är världens största biltillverkare. Men i börsvärde är Toyota dubbelt så stort som Volkswagen – de som har pengar över vet vilka man ska lita på.
Sedan kom koreanerna. För femton år sedan skrattade vi fortfarande åt Kia Potentia, Prego och Pride. I dag är det Kia som skrattar, hela vägen till banken.
Nu kommer kineserna, och det är inte utan en förnumstig harkling från publiken. Kinakvalitet, det vet man ju hur det är med den.
De må vara hursomhelst med den saken. På tio år har den kinesiska bilindustrin vuxit med närmare 300 procent och Kina är nu inte bara världens största biltillverkare, utan också mer än dubbelt så stora som tvåan USA.
Kinesiska intressen äger också numera de svenska nationalklenoderna Volvo Cars och Saab Automobile – eller i alla fall vad som finns kvar efter konkursen. Med uppköp och samarbeten har kineserna också sugit i sig förståelse för design, teknik och produktionssystem. Resultaten är slående.
Nu, i takt med att hemmamarknaden mättats, har också exportambitionerna väckts till liv. Nästa år kommer Hedin Automotive att lansera den eldrivna lyxbilen Byton M-Byte på den svenska marknaden, Geely-ägda Lynk & Co kommer att ta hit sin suv-modell 01 i april och DFSK ska börja sälja bilar genom Smålandsbaserade Drivee Automotive redan i höst.
Och vad är det för slags Kinakvalitet vi pratar om då? Byton är en direkt utmanare till Tesla, Lynk & Co 01 bygger på samma teknik som Volvo XC40 och DFSK ägs till hälften av Nissan. Och de vet ett och annat om japansk kvalitet.
Inom några år kan vi nog räkna med att de kinesiska bilmärkena kommer att vara ett regelbundet inslag i trafikbilden. Och det där fnisset åt Kinakvalitet lär fastna i halsen.